Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Den stora schismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ler, vilka icke anginge» schismen, men som den genom sina
liårkly-verier satte i samband med denna: sålunda inga folkräkningar,
alldenstund Gud vredgats på David, då denne lät räkna Israels folk;
ingen koppskatt eller skatt »per själ» enligt ortens terminologi,
därför att själen är Guds avbild; ingen militärtjänst, därför att den
heliga skrift icke kände till
eldvapen och dessutom ordet
soldat innehåller en konsonant,
som också finnes i satan. Hos
profeterna och i
Apostlagärningarna fann den argument mot
bruket av rakkniven, och dess
avsky väcktes av att bära
halsduk.
Då den kommit så långt,
ter sig schismen såsom ett
förstenat brottstycke av det gamla
moskovitiska riket. Emellertid
pulserade i densamma ett
kraftigt liv, som två århundradens
förföljelser och propaganda för
den ortodoxa kyrkan icke
förmått kväva. Den officiella
underdånigheten under staten vid
denna tid var icke möjlig utan den allmänna likgiltigheten hos
församlingarna i detta hänseende. Då raskol drog till sig de troende, som voro
jämförelsevis mera måna om de sålunda våldförda friheterna, beredde
den visserligen också lättnader åt kyrkans underhavande, men gav på
samma gång åt sinnet för oberoende en tillflyktsort, som skulle trygga
dess bevarande och utveckla dess energi. I alla avseenden kan sägas,
att schismen i iy:e århundradet, så att säga, sammanfattades i en av de
verksammaste och populäraste ledares person, »bogatyren» Avvakum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
