Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Den stora schismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Båda sekterna lärde för övrigt, att som Moskva var det »tredje
Rom» och efter Konstantinopels fall blivit den sanna trons enda
tillflykt, hade det också fördröjt Antikrists ankomst. Som
emellertid den ryska kyrkan genom Nikon och hans reformer svikit sin
höga kallelse, måste Antikrist komma och med honom också
världens undergång. Man hade
redan 1492 i Ryssland väntat sig
världens undergång, men som
denna uteblev, trodde man så
mycket säkrare på dess snara
förestående, då 1648 en Bok
om tron utkom i Moskva och
tydligen visade, att påven var
Antikrists föregångare och att
den stora katastrofen skulle
inträffa år 1666. Man
överlevde emellertid även detta år,
men de oroande tecknen hopade
sig; nu var Nikon Antikrists
föregångare, och katastrofen
skulle uppskjutas i 33 år, d. v. s.
jämt så många år, som utgjorde
Jesu jordiska liv. Skräcken blev;’
i själva verket såstor, att många]
människor i förbidan på ärkeängelns domsbasun tillbragte nätterna i
sina likkistor eller flydde till skogarna. En oerhörd mängd gick
världens undergång i förväg genom självmord, som urartade till en formlig
folkpsykos. Det förefintliga tillståndet, förkunnade raskolnikerna,
»vore sådant, att det omöjligen kunde stå tillsammans med Guds
styrelse och goda kristnas tillvaro på jorden, varför dessa icke heller
behövde invänta katastrofen; denna hade nämligen redan
kommit och lämnade dem ingen annan utväg än att undandraga sig
densamma genom den enda tillflykt, som återstod, nämligen den i döden ».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
