Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Den stora schismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Självmordet var emellertid populärt, och »aposteln» vågade först
icke med bestämdhet uttala sig mot detsamma. Sedermera tyckes
han ha låtit draga sig med av den allmänna hänförelsen och mot
slutet av sin bana utan omsvep upptagit tanken på frivilligt
martyrskap och rättfärdigat denna sats med historiska exempel. »Hur
skall det gå?» skrev lian; »det finnes ingen grav för de levande!»
Själv beslöt han hungra ihjäl, men lät övertala sig att avstå från
denna föresats.
Men liksom Avvakum själv föregingo självmordets försvarare
och predikanter sällan med sitt föredöme. År 1687 tvingades en av
de mest energiska Ignats därtill med våld. Åberopande den renande
eldens gud började andra med att förföra unga flickor, som de vigde
till döden. Andra tyckas ha låtit leda sig av det förhatligaste
personliga intresse och skamlöst tillägnat sig sina offers tillhörigheter.
Den autodafé, som 1672 uppfördes i Novgorod, är det första kända
fallet av detta slags självmord i gemen. Kn profet, som uppträdde i
de angränsande ödemarkerna och träsken och tillkännagav
Antikrists ankomst, en svår hungersnöd, vilken samtidigt rådde i landet,
upprättandet av ett nytt biskopsstift till raskols bekämpande och
slutligen avrättning av en raskolnik, som brändes på metropolitens
befallning, voro orsakerna till denna händelse.
Antikrist ansågs skola fördärva icke blott kyrkan, staten och
samhället, utan även själva elementen: vattnet, luften, jorden. Man
måste fördenskull dö, enär det blev omöjligt att leva längre. Och
självmordet i gemen betraktades såsom medlet att dö utan att ha
försummat sina religiösa plikter och utan att avstå från nöddopets
välsignelser. Det ohyggliga bruket utvecklade sig i enlighet med
detta åskådningssätt på grund av tron på världens snart förestående
undergång. Från 1672 till 1691 räknade man 37 fall av självmord
i gemen i lågorna, och antalet offer steg till mer än 20,000. De som
predikade självmordet, tyckas ha betjänat sig av de brottsligaste
medel, hittade ofta på förföljelser — alldeles som den modärna ryska
polisen på sammansvärjningar — för att injaga skräck, använde
bedövande medel, begagnade förhatligt våld. Unga män anlitade
detta medel till att bli kvitt sina hustrur, och tidens krönikor omtala
otroligt vilda och avskyvärda enskildheter. Ett bål lågar i en
inhägnad: en gubbe, vars kläder redan fattat eld, söker komma över
stängslet, men hans egna söner hugga med en yxa av hans händer,
och han störtade åter ned i lågorna. Ett tioårs barn ropar på sin
moder, som lyckats undgå graven, men kvarhålles med våld av sin
476
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
