Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Den stora schismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvinnliga självplågare (Klystovstjini) inför den heliga Simon. Ur raskolnikliturgien.
fader. En kvinna, som kommit för att åse skådespelet, blir så gripen,
att hon nedkommer på stället; en sakristan, som spelar rollen av
uppsyningsman, kastar först den förlösta i elden, döper därpå
barnet och slungar det efter sin moder i lågorna.
Förvillelser av liknande slag ha varit oskilj aktliga från alla
rörelser, i vilka de mänskliga lidelserna träda i verksamhet. I alla
länder och under alla tider har den religiösa fanatismen framkallat
dylika ohyggligheter, men då den ryska raskol överlevat detta
vanvett, har den därmed också bevisat den livaktighet, som bor i
densamma, och mängden av de religiösa riktningar såväl inom den
ortodoxa ryska kyrkans hank och stör som inom raskol själv, till vilka
den givit uppslag, är ansenlig.
Reformationen försiggick icke alldeles obemärkt i Ryssland.
Protestantiska predikanter icke blott fortsatte sin propaganda i
Moskva bland den utländska befolkningen, utan sökte också
omvända ryssarna. Många bland dessa senare grepos också av den
högre moralitet, som fanns i de tyska andliges läror, och till och med
477
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
