Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Sederna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omgivning, bar konsten belt och hållet prägeln av en drivhusfrukt
och lät endast det barbari, vari den uppenbarade sig, framstå så
mycket bjärtare. Man hade en teater, man började skriva romaner,
man bestod sig med tavelgallerier, men blev för övrigt efteråt som
förut i alla andra avseenden främmande för den kultur, vilken man
hade att tacka för denna
lånade lyx. Denna lyx ökade
emellertid åtrån efter ett
fullständigare närmande till
västerns civilisation, utan att man
visste, huru detta skulle kunna
ske, och följden härav blev ett
intryck av nedslagenhet.
Denna känsla växte vid
Ale-xejs död inför den ekonomiska
och moraliska tomhet, som
doldes av en i det yttre lycklig
regering. Man borde
fullständigare lösgöra sig från den
sekelgamla instängningen, men
visste icke, huru detta skulle
gå till. Samhällsklasserna voro för svaga och allt för främmande för
varandra och därtill allt för åtskilda av motsatsen i
åskådningssätt, instinkter och intressen. Regeringen befann sig i lika stor
förlägenhet: oförmögen, som hon var, att välja en utväg och fasthålla
densamma, tycktes hon vilja begära en vägledande ingivelse från de
folkmassor, som väntade detsamma av henne. Hon lyssnade till alla
önskningar, tog emot alla böneskrifter, visade sig beredvillig att vidtaga de
åtgärder, som förordades, men lyckades endast åstadkomma ett
kaos av stridande meningar. Hon sammankallade församlingar, men
kunde icke samla en majoritet till ett bestämt program. På detta
sätt säger Valiszevski, »skapades ett tillstånd, varav vi nyligen
sett en nästan likadan reproduktion, och som i själva verket är det
befallande behovet av en revolution i förening med den radikala
omöjligheten att förverkliga den.» Skall Ryssland denna gång ha
bättre lyckats?
Kritzj anitj, som blivit en entusiastisk beundrare av sitt nya fosterland,
Ryssland,kan tjäna såsom en god illustration till denna smärtsamma
kris. Född år 1617 i en kroatisk familj byggde han, såsom så många
sydslaver sedermera gjort, stora förhoppningar på Ryssland såsom
Snidat ljusbord, 17-.de årh.
506
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
