Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Streltsys uppror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagen kött; han har blivit jude och kan icke leva någon dag utan att
dricka blod.» En ämbetsmannahustru berättade med harm, att då
förbrytare piskats genom flera gator, hade tsaren åtföljt de
straffades och bödelns tåg. Båda blevo avrättade för vad de sagt. Då
man icke kunde komma ifrån Peter, klängde man sig fast vid
förhoppningarna på tronarvingen, liksom man förut lovordat Ivan i
motsats till tsaren. Man vet, huru patriarken avsnästes av Peter, då
han gjorde ett försök att göra slut på mordscenerna i Preobranskoje.
Tsaren tillät ingen auktoritet bredvid sig, och man förstår sålunda,
att då Peter började låta klippa av och raka bort ryssarnas skägg,
och de nya förordningarna angående klädedräkten utkommo, teg
patriarken och lät saken ha sin gång, men att folket skulle känna sig
besviket över patriarkens anspråkslösa hållning. I folkets ögon var
en kränkning av traditionen i kläder, dräkt och seder en religiös
förbrytelse. Kort förut hade ju också patriarken brännmärkt
skäggets avrakande såsom en svår synd, och nu måste man låta allting
ske. Vad betydde då den andliga makten, när den världsliga
utövades så oinskränkt som Peter utövade den.
Huru svårt det blev folket att skilja sig från sitt skägg, erfar man
av Perrys berättelser, att mångenstädes spriddes smädeskrifter
mot tsaren, i vilka han betecknades såsom en tyrann och okristen,
företrädesvis därför att han på ett oförsvarligt sätt berövade sina
undersåtar deras skägg. Då Peter efter sin återkomst från utlandet
en tid arbetade på varvet vid Voronesh, måste ett stort antal
arbetare låta raka av sig skägget. En gammal timmerman plägade,
såsom Perry berättar, bära sitt skägg i fickan och hade förordnat,
att det skulle läggas i hans likkista, på det han icke i den andra
världen skulle nödgas framträda för den helige Nikolaus utan skägg;
samma försiktighetsmått hade vidtagits av de andra arbetarna.
Det väckte även mycken harm, att staten, i synnerhet genom det
med markisen av Caermarthen avslutade fördraget, sanktionerat
seden att röka tobak. »Vad är det för en tsar», hette det, »som
tilllåter njutningen av en sådan förbannad ört; de andliga, som gå in
på sådant, äro vargar och kyrkans ärkefiender; även de röka tobak.»
Vid den hos folket rådande lögnaktigheten och an givarlusten är
det icke lätt att avgöra, om uppgifterna rörande tilltänkta mot
tsarens person riktade brott motsvarade de verkliga förhållandena
eller icke. Många angivelser visade sig också vara hopljugna. Det är
emellertid en psykologisk gåta, att så många angivare kunde
finnas, alldenstund även dessa, i enlighet med rådande rättsordning,
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
