Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Inre reformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädde de dugligaste i tsarens »närmare kansli», som fanns redan i
mars 1704 såsom högsta centralförvaltningsmyndighet och vars
medlemmar stundom kallades »ministrar». Detta »kansli» var
emellertid en provisorisk institution, ett av ett tiotal av tsarens förtrogna—
Golovin, Stresjnev, Romodanovskij m. fi. — bestående utskott, i
alla händelser med begränsad kompetens. I februari 1711 uppstod
senaten, bestämd att under
tsarens frånvaro ersätta hans
person och föra regeringen, samt
utrustad med vittgående
befogenheter. »Kort sagt: senaten
åligger att outtröttligt verka
till monarkens och statens
nytta, göra det goda och
avvända allt skadligt.» Senatens
befallningar skulle åtlydas
liksom tsarens egna befallningar
vid äventyr av strängaste straff.
Å andra sidan ålåg det också
senaten att övervaka alla andra
regeringsmyndigheters
verksamhet och tillse, att envar
gjorde sin plikt, att lagarna
efterlevdes, att all oärlighet,
underslev, försnillningar uppdagades och straffades. Såsom organ
för denna verksamhet skulle fiskaler tjäna: de skulle vara
senatens ögon och öron, som hade till sin uppgift att höra och se allt.
Senaten var endast inför tsaren ansvarig för sitt görande och låtande
och utövade sålunda ett slags diktatur, men pådrevs ständigt av
tsaren i sitt arbete och fick också ofta nog hålla till godo med hans
klander av sina åtgärder: ena gången sade tsaren, att senaten gjort
sig löjlig, vid ett annat tillfälle misstänkte han, att senaten låtit
besticka sig till att vidtaga en bakvänd åtgärd, stundom hotade
han också ställa senatorerna till ansvar. Rikets högsta ämbetsmän
fingo uppbära förebråelser och tillrättavisningar såsom försumliga
tjänare, och gång på gång inskärpte tsaren, att det icke var nog att
fatta beslut, man måste också tillse, att besluten verkställdes. För
att övervaka beslutens verkställighet tillsattes också 1715 en
»generalrevisor eller uppsyningsman över ukaserna», vilken sedermera
erhöll titeln af »generalprokurator».
F. A. Golovin. Första ryska greve.
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
