Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Inre reformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En viktig förändring skedde i senatens sammansättning och
arbetsområde genom de år 1718 efter svenskt mönster upprättade
»kollegierna», vilka numera trädde i stället för de gamla »prikazy»: — en
rad myndigheter med högst olämplig arbetsfördelning, obestämd
befogenhet och oklokt begränsade verksamhetskretsar. Presidenterna
i dessa kollegier, som förut omfattade utrikesärenden,
finansväsendet, rättsskipning och lagstiftning, armén, flottan, bergs- och
manufakturväsendet, voro visserligen ryssar, men arbetet i dessa verk
utfördes av sakkunniga utlänningar, som tsaren sökte erhålla från
Böhmen, Schlesien och Österrike. Även ett antal i rysk fångenskap
råkade svenskar förmåddes 1717 antaga tjänst i dessa kollegier,
och 1719 sändes 30 till 40 unga ryssar till Königsberg för att lära
sig tyska språket och utbilda sig till statstjänsten i Ryssland. Varje
kollegium stod under senatens överinseende, liksom också
kollegiernas presidenter voro senatorer, men var för övrigt fullt oberoende
på sitt arbetsområde och ensamt ansvarigt.
Alla dessa institutioner utgjorde den skarpast tänkbara motsatsen
till det ryska ämbetsmannaväsendets gamla grundsatser. Förut
hade statstjänsten varit en de privilegierade förbehållen rätt och
källa till ett fåtals materiella välstånd på massans bekostnad: ett
så kallat »utfodringssystem» — kormlenije — hade härskat,
bestående däri, att ämbetsförrättningarna i första rummet avsågo
att försörja ämbetsmannen. Numera gällde grundsatsen att
göra verklig statstjänst såsom en i samhällets intresse åtagen plikt.
Icke förgäves hade alla utlänningar, som kommo till Ryssland, i
bjärtaste färger skildrat domares och ämbetsmäns godtycke och
rovgirighet och det under dessa förhållanden lidande folkets elände;
icke förgäves hade folket i till tsaren överlämnade böneskrifter
oupphörligt klagat och hotat att rymma, om icke dessa missbruk
avhjälptes. Nu skulle de nya myndigheterna bli skolor för en högre
politisk moral. Peter ville genom bestämda, av staten utbetalade
löner avskaffa »utfodringssystemet», som legaliserat folkets förtryck.
Alla skulle böja sig för lagen, och liksom tsaren själv skulle varje
ämbetsman vara medvten om, att han stod i statens, folkets tjänst.
Man kan icke säga, att tsarens planer hade någon synnerligen
snabb framgång. Peter måste fastmera erfara, att hans nva skapelse
arbetade illa. Ryssland saknade nämligen väl skolade och
samvetsgranna ämbets- och tjänstemän, dugliga jurister, pliktkänsla,
affärserfarenhet, sakkännedom och i synnerhet ärlighet, och allt sådant
lät på grund av Rysslands förflutna icke skapa sig i en handvänd-
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
