Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Tsar Peter, kyrkan och Raskol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är ingen tillfällighet, att de tre mest framstående andlige under
Peters regering, Dmitrij av Rostov, Stefan Javorskij och Teofan
Prokopovitj alla tre härstammade från Lill-Ryssland.
Dmitrij hade skrivit ett stort verk om helgonhistorier och kunde
glädja sig åt en viss berömdhet, då han år 1700 kallades från
Ivill-Ryssland för att bli metropolit i Tobolsk. Som han emellertid icke kunde
förena sig med tanken att nödgas flytta så långt bort, gjorde Peter
honom till metropolit av Rostov, så att Dmitrij kunde stanna i
Moskva, där han utvecklade en stor och fruktbärande verksamhet
och stannade till sin död. Han verkade mycket för att höja de
andligas bildning och klagade mycket över deras råhet och okunnighet;
i många stycken understödde han också Peters reformverk. Då
skäggets avrakande framkallade den största ovilja hos folket, tillfrågades
kyrkofursten 1705 av två fanatiker, om det icke vore bättre att låta
hugga huvudet av sig än låta raka av sig skägget. Han svarade med
den frågan, om huvudet, sedan det avhuggits, växte igen, medan
man kunde vänta, att skägget skulle göra detta, och rådde dem
att låta raka sig. Han dog 1709 och efterlämnade endast ett bibliotek
jämte ett stort antal manuskript, men för övrigt inga jordiska
ägodelar. De penningmedel, över vilka han förfogade, hade han
regelbundet använt till skolors inrättande.
Mera berömd var Stefan Javorskij, som i synnerhet utmärkte sig
såsom predikant. Han förenade prästerlig fanatism med mycken
smidighet i sin beröring med tsaren, på vilken han gjort ett starkt
intryck med sitt vältaligt bombastiska liktal vid boj ären Sjeins
begravning. Tsaren förstod han att vid lämpliga tillfällen smickra,
och vid viktiga politiska händelser understödde han honom genom
sina högtravande festpredikningar. Då Javorskij såg, att Peter icke
fäste något avseende vid hans önskan att bli patriark, vågade han sig
försiktigt fram med en polemik mot Peters reformer och gjorde i
sina predikningar små utfall mot skäggklippningen, den inskränkning
av kyrkans rättigheter, som den världsliga makten utövade, och
klandrade indirekt Peters dryckeslag. Då han slutligen i en predikan av
1712 vågade förhärliga tsarevitj Alexej och klandra den av Peter
införda fiskalinrättningen, förbjöd Peter honom predika. Javorskij
förstod vinken och aktade sig för vidare opposition. Javorskij var
för övrigt en fanatisk motståndare till lutheranismen, och i hans
skrifter finnes en utsökt samling av de värsta okvädinsord och
kraftuttryck mot Luther som han kallar »en av helvetets gift mättad
mask», »en trefallt förbannad kättare» o. s. v. Också förfor han med
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
