Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Katarina I:s och Peter II:s regeringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 6 maj gamla stilen 1727 dog Katarina. Berättelsen från alla
sändebuden vid hennes hov överensstämma däri, att hennes regering
betydde ett nästan fullständigt stillestånd av alla ärenden. Sålunda
skriver sachsiska sändebudet Lefort, 1725 till 1727:
»Det finnes intet medel att beskriva, hv.ru detta hov beter sig.
Man gör dagen till natt. Allting förblir liggande, ingenting sker.
Ingen vill övertaga ansvaret för något; överallt stillestånd. Allmänt
missnöje med en regering, som icke sörjer för annat än sina nöjen.
Det otillgängliga palatset är säte för intriger och utsvävningar.
Jag måste frukta för att betraktas såsom lögnare, cm jag skildrade
detta hov sådant det är. Vem kan tro, att dagen göres till natt under
vilda dryckeslag . . . Kassorna äro uttömda, myntet mottages icke
mera. Jag förfogar icke över de erforderliga färgerna till att skildra
detta kaos.» I en berättelse till kejserliga hovet i Wien av den 28
september 1725 heter det. »Kejsarinnans hela politik består i, att hon
underhåller allt på samma fot som tsaren lämnat det, drager allt
flera främlingar in i landet till sin egen säkerhet, men icke använder
dem till de högsta emplois för att icke giva ryssarna jalousie, mycket
menagierer lifländare och kosacker och maintenirer dem vid deras
privilegiis, visar sig nådig mot en var, även mot dem, som varit emot
tsaren, söker underhålla misstroendet och öka det bland de store,
lämnar senaten fria händer i småsaker och ser den icke lika noga
som tsaren på fingrarna, om senatorerna också begå något underslev
och befria sina lantgods från de publika oneribus, men lasta dem på
andra, även lämnar dem fri disposition över lägre charger, varemot
hon tillmäter sig själv allena all auktoritet i krigs- och statssaker.»
Peter II var endast tolv år, då han blev kejsare. Han var
ursprungligen ett mycket kraftigt, vackert och temperamentsfullt barn med
utpräglad böjelse för kroppsövningar. Katarina hade i Ostermann
givit honom en klok uppfostrare; sin äldre syster Natalja, som var
en ovanligt tidigt utvecklad, rikt begåvad flicka, förträffligt utrustad
såväl med huvudets som hjärtats egenskaper, älskade han
innerligt, liksom hon också utövade det bästa inflytande på honom.
Ryssarna sågo i gossen sin legitima härskare och kommo honom till
mötes med de bästa känslor. Allt kom blott an på, om den kejserliga
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
