Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Kejsarinnan Anna Ivanovnas regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S:t Petersburg. Gravyr från 1800-talet.
världen och bland andra umgicks med Montesqieu, vars »Persiska
brev» han översatte, liksom han till ryska överflyttade Fontenelles
»Samtal om världarnas mångfald». Denna bok ansågs dock av den
heliga synoden så farlig, att den förbjöd dess tryckning. Kantemir
hade svag hälsa och hade länge önskat resa till Italien för att stärka
densamma, men då han slutligen fick tillstånd att resa, var det för
sent, och han avled i Paris 1744.
För den ryska litteraturen har Kantemirs alstring varit av stor
betydelse, icke så mycket genom formen som genom innehållet i hans
poem och skrifter. D:r Jensen jämför hans betydelse för den ryska
litteraturen med Juvenalis’ eller Horatius’ för den romerska, ehuru
Kantemir icke på långa vägar i konstnärlighet kunde mäta sig med
dessa hans stora förebilder i satiren. »Hans kamp», säger Jensen,
»gällde nämligen ljusets fiender i Ryssland och härutinnan var hans
blick mycket djupare och mer omfattande än tsar Peters ytliga
blick på tingen. Han förstod nämligen, att Peters reformarbete hade
dubbla motståndare, ty dess framtidsmöjligheter försvårades icke
blott av raskolnikerna och de högkonservative, utan även av
modeaporna, de ytliga efterhärmarna av utländska sedvänjor, och de
senare voro utan tvivel de farligaste kulturfienderna.» I sina nio
satirer skildrar Kantemir med en skärpa, som påminner om hans
förebild Juvenalis, ehuru långt ifrån med samma elegans, det ryska
samhällets tidslyten och riktar sig bland annat mot lärdomens
smädare, som han finner bland alla klasser: bland de ortodoxa, för
vilka den är en källa till irrlärighet och gudlösheten, bland adeln,
där snålheten ser saken ur den praktiska nyttans och den kalla
egoismens synpunkt och fördömer vetenskapen, emedan den leder — bara
till svält; för den rödbrusiga och hickande välmågan, som »tycker
att alla sätt äro bra, utom de tråkiga»; och till de sistnämnda hör
bokpedanteriet, som fördärvar den sällskapliga trevnaden; och slut-
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
