Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Peter III och hans gemål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänker jag inte mer på två saker: människors tack och historien. Jag
gör det goda för det godas skull, icke mera, men det har åter ryckt
upp mig ur den modlöshet och likgiltighet för allting i denna
världen, som grep mig vid underrättelsen om Voltaires död.»
Katarinas hänförelse för
filosoferna, den gästfrihet,
hon visade Diderot, som, efter
vad hon förklarade, slog
hennes knän både bruna och blå
under diskussionens hetta,
men som hon, då han greps
av förskräckelse över sin iver,
lugnade med orden: »Gör
ingenting oss karlar emellan »;
det anbud hon gjorde
d’Alembert att utgiva den i
Frankrike hotade »Encyklopedien »
i hennes stater; allt detta
torde väl till någon del ha
varit beräkning, men likväl
till största delen ärligt menat.
Ett för Katarina för övrigt
utmärkande drag var hennes
fåfänga; det smickrade henne
icke litet, då man jämförde
hennes profil med Alexander
den stores, eller då hon i den
allmänna meningen
betecknades såsom Österns stora härskarinna och prisades såsom
civilisationens förkämpe. Drivfjädern i hennes handlingar liksom också
huvuddraget i hennes karaktär var ärelystnaden. Hon angav
också själv den ton, i vilken hon ville lovsjungas, och skrev sålunda
till Grimm, som med anledning av freden i Teschen höjt henne till
skyarna: »I hela min levnad har jag aldrig sett mycket ärorikt i de
prisade förhållandena. Envar prisar eller prisar icke, allt efter sina
intressen. Men det är icke min sak. Den ära, som tilltalar mig, är ofta
den man minst prisar, nämligen den, som icke eller nästan icke
frambringar det goda för tillfället, men däremot bereder kommande
släktens väl och skaffar otaliga människor otaliga förmåner; den äran är
ofta resultatet av blott ett ord, som fallit i god jord, av en rad, som
267
Denis Diderot.
F. 1713, d. 1784, fransk skriftställare och filosof, hyllade först
en rationell naturreligion i en skrift, som 1746 brändes av
bödeln, men övergick därpå till en materialistisk
världsåskådning, vilken ådrog honom fängelse 1749; hyllade sedermera
en atomistisk uppfattning av världen och en gradvis fortgående
utveckling av elementen. 1). var själen och drivkraften i
upplysningstidevarvets storverk Encyklopedien, som utgavs 1751
— 65 under många vedervärdigheter och mycket motstånd;
skapade dessutom det borgerliga skådespelet och är franska
konsthistoriens fader, kämpade för konstens återgång till naturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
