Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Mordet på den fångne tsar Ivan och tillståndet i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eningspunkt och han därigenom kunde bli farlig för tronens
inneliavar-innor. Den instruktion, som greve Sjuvalov på sin tid tillställde
vakt-havande officeren Ovzyn i Schlüsselburg, föreskrev också, att »om
någon mot förmodan skulle göra ett försök att befria fången, skulle
man med alla medel motsätta sig detta och icke släppa fången
levande ur sina händer». Sedermera erhöllo de båda officerarna Vlassjev
och Tsjekin, vilka prinsens bevakning ålåg, av Panin en instruktion i
samma anda: »De skulle söka övertala Ivan att ingå i andligt stånd och
i stället för att, såsom förut kalla honom »Grigorij», kalla honom
»Gervasius»; skulle någon komma med uppgivet uppdrag att avhämta
lången, skulle officerarna utlämna honom endast om för dem
uppvisades en befallning från kejsarinnan eller från Panin; gjorde någon
emellertid ett försök att med våld bortföra fången, skulle officerarna
döda fången, under inga förhållanden överlämna honom levande åt
främmande händer.»
Ivan tyckes icke ha varit alldeles otillgänglig för förslaget att bli
munk, men detta förverkligades icke; han var och förblev sålunda en
pretendent och fruktades såsom sådan. Efter Katarinas uppstigande
på tronen, ansågs det också möjligt, att han skulle bli offer för
någon katastrof och att han på ena eller andra sättet skulle röjas ur
vägen för att åt Katarina betrygga den makt, hon erhållit genom sin
makes våldsamma död. Då fördenskull på sommaren 1764 under
Katarinas resa till Kurland ett försök gjordes att befria prinsen ur
fängelset och denne därvid berövades livet, låg det antagandet ganska nära,
att Katarina varit medskyldig till denna händelse.
Sekundlöjtnanten Vasilij Mirovitj härstammade från en ansedd
familj i Lill-Ryssland och var vid Ivans död 24 år gammal. Till följd av
Mazepas förräderi 1709 hade hans famüj genom konfiskation berövats
sina gods och förgäves hade han petitionerat om deras återfående;
själv var han skuldsatt och benägen för slöseri; icke heller synes han
ha utmärkt sig för någon begåvning eller vidare bildning, men
däremot varit överspänd och vidskeplig. Ivan kände han icke alls, hade
aldrig sett honom, och först 1763 erfor han tillfälligtvis, att den
olycklige förre kejsaren var fånge på Schlüsselburg. Önskan att på något
sätt erhålla en högre ställning, att bli rik, förtvivlan över sin
medellöshet, begär att få hämnas på en regering, som icke fäste något
avseende vid hans önskningar och förhoppningar, torde ha drivit honom
till hans beslut att befria Ivan och upphöja honom på tronen. Till
medskyldiga hade han, så när som på ett enda undantag: en hovlakej,
endast militärer. I Maj 1764 anförtrodde Mirovitj sitt förehavande
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
