Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Mordet på den fångne tsar Ivan och tillståndet i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De försök, som regeringen tid efter annan gjorde att införa en
strängare manstukt hos dessa element, hade strandat på kosackernas
republikanska anda, och de bestraffningar, som åtföljde brott mot
disciplinen, skärpte endast upprorslusten. På 1760-talet hade härstädes
också myterier förekommit, som påminde om streltsys under Peter I,
och flera av regeringen utsända officerare hade lynchats. Ju strängare
regeringen förfor mot excesserna, desto lättare kunde härstädes ett
utbrott av folkraseriet äga rum, i synnerhet var detta fallet vid Urals
och Dons stränder, där uppviglare funno en god jordmån, i synnerhet
därför att kosackerna därstädes hårt förtrycktes efter mordet på
sin plågoande generalen Traubenberg. Liksom för bönderna var det
också för kosackerna förbjudet att anföra några klagomål, och
kosackdeputerade från dem, som begärde tillträde till kejsarinnan med
böneskrifter, bestraffades såsom rebeller.
Såväl Peter III som Katarina II ville behandla raskolniker med
mildhet och tillät dem, som under alla föregående regeringar flytt till
utlandet, i synnerhet till Polen, att återvända hem. De kommo också i
stora skaror, men råkade lätt i nöd till följd av de stora avgifter de
måste betala, misshandlades av lokalmyndigheterna och blevo
sålunda benägna att sluta sig till allt slags myteri. En synnerlig
popularitet åtnjöt Peter III:s namn i dessa kretsar, och »skoptserna»,
vilkas sekt uppkom under Katarina II :s första tid, hyllade särskilt
»kejsarinnan Elisabet» och Peter III såsom ett slags helgon. Sektens
anhängare trodde, att den avlidne kejsaren, som Katarina velat
mörda på grund av samma kroppslyte, som utmärkte skoptserna
själva, hade räddat sig genom flykten, rest omkring i Västern, åter
visat sig i Ryssland, fått knut och förvisats till Sibirien, därifrån han
skulle återkomma m. m. Vid Ural och Irgis vimlade det av separatister
som förföljdes av statsmakten, utforskades av spioner och vid tillfälle
med våld bortsläpades för att återföras till statskyrkan. Intoleranta
kyrkofurstar hade genom stränga åtgärder stegrat förbittringen i
dessa kretsar. Prästernas rovgirighet, som ofta brandskattade
befolkningen och togo bra betalt för sina tjänsteåligganden, bidrog icke
litet till att avlägsna de sålunda roffade från statskyrkan och öka
raskolnikernas antal.
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
