Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Pugatjsev och prinsessan Tarakanova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbittrade asiater och till varje våldshandling färdiga rövare kunde
lätt göra gemensam sak, då det gällde att värna sig mot den
straffande och betvingande regeringsmakten, mot myndigheter och polis.
En skickligt given lösen kunde föranleda en allmän resning; den,
som genom sin personlighet kunde imponera på dessa massor utan
omdöme och bildning, kunde räkna på att åtminstone för tillfället
behärska och samla dem kring sig för ett visst mål. Lösen var Peter
III:s namn, och anföraren i detta slavkrig blev Pugatsjev. Först
trädde kosackerna såsom huvudelement i förgrunden, sedermera,
då myteriet övergick på högra Volgastranden, förvandlades allt till
ett bondekrig.
Jemelian Pugatsjev var son till en kosack vid Don, inträdde vid
aderton års ålder i kosackkåren och deltog i sjuåriga kriget,
varunder han ådrog sig överste Denissovs uppmärksamhet. Någon likhet
med Peter III hade han alldeles icke, läsa och skriva kunde han icke,
med sina överordnade råkade han i konflikt samt undergick
kropps-straff för tjänstefel. Sedan han deltagit i turkiska kriget, hemsändes
han för sjukdoms skull, men flydde och hamnade i Ivill-Ryssland,
där han knöt förbindelse med raskolniker och i ett kloster nära polska
gränsen, vari det vimlade av separatister, av en desertör erhöll rådet
att ge sig ut för Peter III. Samtidigt uppgjordes planen att
uppvigla kosackerna vid Ural, och separatisterna bidrogo härtill med
penningar. Pugatsjev begav sig också till Ural, men häktades och
fördes till Kasan, därifrån han emellertid lyckades rymma i maj
1773. Vid Volgas biflod Irgis började han därpå bearbeta
kosackerna, utgav sig för Peter III och vann härstädes de första
anhängarna för sitt företag. På hösten 1773 började Pugatsjevs framgångar;
han intog det ena fortet efter det andra samt började belägra
staden och fästningen Orenburg. Hans skaror ökades oupphörligt
och missnöjda tillströmmade från alla håll; de upproriskas armé
växte oerhört. Detta var icke heller underligt; Pugatsjev lovade
nämligen bönderna frihet och svor att utrota adeln. På några få veckor
hade han besatt ett stort antal fasta punkter och allestädes låtit
hänga eller på annat sätt döda kommendanterna, hela sydöstra
Ryssland hade snart gripits av upproret.
Utan aning om vad som inträffat firade hovet 1773 storfursten
Pauls förmälning i Petersburg, medan Pugatsjev vann sina första
framgångar. Först i oktober kommo underrättelser om upproret
till huvudstaden, där man dock icke tyckes ha fäst någon synnerlig
vikt vid dem. Icke förrän i november blevo nya underrättelser all-
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
