Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Katarinas utrikespolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Träffningen vid Tjukzin den 18 sept. 1769. Efter Chodoviecki
Golitsyn giver ottomanska riket ett svårt slag och berövar det dess soldater och mer än en fången skönhet reed
blygsam hållning skall befolka segrarens stater.»
och deras förnämsta anhängare samt fördes till Kaluga. Den av
ryssarna fullständigt terroriserade riksdagen beviljade dissidenterna
fullständig likställighet. Beslut i ekonomiska frågor skulle riksdagen
för framtiden kunna fatta med majoritetens samtycke, men i
statsrättsliga frågor krävdes fortfarande enhällighet. På detta beslut
svarade det romersk-katolska partiet med konfederationen i Bar, och
därmed började en förbittrad strid mot ryssarna. Konfederationen
hoppades på bistånd av Turkiet ävensom av Österrike, och Frankrike
besvors att icke låta ryssarna bli herrar i Polen. De konfedererade
voro också så mycket mera hänvisade till denna hjälp, som
bönderna i Podolien reste sig och slogo ihjäl alla adelsmän, som föllo i
deras händer. Hela Polen fylldes på nytt av de vildaste partistrider.
I Konstantinopel segrade slutligen Österrikes och Frankrikes
inflytande över Rysslands och Preussens. Porten förklarade i oktober
1768 Ryssland krig på grund av att ryska trupper kränkt gränsen.
För Katarina var kriget välkommet, och hon bedrev också alla
förberedelser till detsamma med den för henne utmärkande energien.
324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
