Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Katarinas resa till Krim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dades förbi det ställe, där den blivande staden skulle stå.
Resesällskapet, som räknade 3,000 personer, landade med sina
praktfulla, av omkring 50 flytande palats bestående galärer i närheten av
det ställe, där grundläggningen skulle ske. Jekaterinoslav skulle
bli ett nytt Rom, ett nytt Aten, därför gick Potemkin i god. Josef
II delade däremot så litet dylika förhoppningar, att han berättas
sarkastiskt ha sagt, att han den dagen utförde ett storverk; kejsarinnan
hade lagt första stenen till en stad, han själv den sista.
I Norden verkade J. J. Sievers vida anspråkslösare, men med
större framgång än Potemkin, som av fåfänga meningslöst
förslösade millioner och skapade ruiner. Sievers förstod att bättre än
den övermodiga gunstlingen bedöma befolkningens behov och hade
den största möda att för de städer, som redan funnos, sörja för det
nödvändigaste. Betecknande härför är, att då Dersjavin år 1787
i egenskap av guvernör i Petrosavovsk skulle resa till Krim för att
»öppna denna kretsstad » befunno sig de enligt uppgift därstädes
upprättade myndigheterna endast på papperet; den lilla stadens
förbindelse med sin omgivning var så gott som omöjlig till följd av
bristen på vägar. Endast med stort besvär lyckades man leta upp
en präst för att vid den högtid, med vilken den nya staden skulle
invigas, hålla gudstjänsten.
Under dylika förhållanden kan det icke förvåna, att många
utlänningar yttrade starka tvivel på kejsarinnans framgång och uttalade
sig ogynnsamt om hennes regering. Dylikt upptog hon emellertid
mycket illa och ansåg för sin plikt att polemisera mot sådana
uttalanden. Då 1761 den franska akademikern och astronomen Jean
Chappe d’Auteroche i Sibirien iakttagit planeten Venus’ passage
förbi solen och någon tid på återfärden uppehållit sig i Petersburg,
utgav han en skildring av sin resa, i vilken han framställde de ryska
förhållandena på ett ganska ofördelaktigt sätt, vilket i Ryssland
väckte mycken ovilja. År 1770 utkom därför utan angiven tryckort
en motskrift, kallad »Antidote», och på denna upplaga följde två
år senare en ny från ett tryckeri i Amsterdam. Denna motskrift
sökte vederlägga abbé Chappes svartmålningar, och bland annat
påstods, att »den ryska bondens välmåga var så stor, att han när som
helst kunde koka sig en höna eller till och med en kalkon» (!). Denna
motskrift har, såsom det visat sig, skrivits av kejsarinnan själv,
som, då Fredrik II:s broder, prins Henrik av Preussen, besökte henne,
till Voltaire skrev, att han »tycktes ha trivts bättre än abbé Chappe,
som såg allt i Ryssland, medan han satt instängd i sin resvagn».
354
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
