Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Förvaltningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Olonets och västra Arkangelsk hörde, Johan Jakob Sievers, en
förträfflig, lika redlig som kunnig och klok rådgivare. Ryssland
indelades i 50 guvernement, som i sin ordning sönderföllo i kretsar. Flera
guvernement förenades också under en ståthållare eller
generalguvernör. Medelpunkten för guvernementen blev guvernementets
huvudstad, där guvernören residerade, och i varje krets uppstod,
mestadels av vissa administrativa skäl, en kretsstad. I
guvernementen liksom i städerna sökte man också skapa korporativa sam-
manslutningar. Medan adeln hittills bildat blott ett lokalt, icke
avgränsat befolkningslager, funnos numera adelsmarskalkar och i varje
guvernement en guvernementsadelsmarskalk. Adeln i varje
guvernement fick sammanträda vart tredje år och välja bisittare till
domstolarna ävensom lantråden. Den befriades från förpliktelsen att
göra statstjänst, från koppskatt och kroppsstraff. Endast adelsmän
hade för framtiden rätt att ha livegna. Städernas befolkning
omfattade köpmän, vilka allt efter sin förmögenhet tilldelades tre
gillen, borgare (mesjtjane) och hantverkare, som tillhörde skråna.
De valde stadens borgmästare och sex rådsherrar. Hela samhället
svarade för skatten till staten. Denna på grund av »förordningarna
angående guvernementen» av åren 1776,1780,1785 uppkomna
författning ägde bestånd ända till Alexander II :s tid, ehuru den icke nådde
det mål, Katarina åsyftade. Så länge varje högre officer och
ämbetsman erhöll ärftlig adel, kunde det icke bli fråga om en verklig på
landet besutten adel, och den från västerlandet lånade organisationen
av städernas borgerskap kunde icke heller fatta fast fot i Ryssland.
Skråväsendet, som förutsätter en specialisering av arbetet, motsade
avgjort ryssens böjelser, och ingenstädes utbildade sig ett organiskt
gestaltat liv på lokal botten.
Tobolsk 1767.
356
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
