Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Katarinas förhållande till sin familj och sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synnerhet borde man, säger hon, vid deras lekar lämna barnens
fantasi fritt spelrum, enär man därigenom finge tillfälle att utforska
barnens anlag och böjelser; sysslolöshet måste strängt förebyggas;
smådrag av uppsluppenhet behövde ingen tillrättavisning, och för
övrigt vittnade de anvisningar, kejsarinnan gav, om huru man hos
gossarna skulle väcka människokärlek och medlidande, förmå dem
taga hänsyn till sin omgivning, genom mild behandling och
tillmötesgående skydda dem för faran att frukta människor, icke onödigtvis
varna dem o. s. v., om psykologisk blick. Om de kejserliga lärjungarna,
Alexander och Konstantin, emellertid icke rättfärdigade sin farmoders
och uppfostrarinnas förhoppningar, så berodde detta på att naturen
är starkare än uppfostran. Denna kunde visserligen åstadkomma
mycket, men karaktären kunde den icke ändra.
Alexander åtnjöt sålunda en sorgfällig uppfostran och hade
utmärkta lärare, såsom t. ex. Massov i matematik, den med rätta för
sina forskningar så berömda Pallas i naturvetenskap, och oändligt
mycket hade han att tacka den ädla Laharpe. Man kan undra över
Katarinas inkonsekvens att behålla den mycket frisinnade Laharpe
såsom sina sonsöners uppfostrare, sedan hon själv givit alla liberala
åsikter på båten. Även på den tid, då de franska emigranterna
spelade en framstående roll i Petersburg, kvarstannade Laharpe i sin
ställning såsom storfurstarnas handledare. Katarina, som skämtande
kallade Laharpe »herr Jakobini», ansåg honom emellertid ofarlig,
och då han blev obekväm för kejsarinnan, berodde detta icke på
hans republikanska grundsatser, utan skall ha haft sin orsak däri, att
han icke velat bearbeta sin lärjunge Alexander till förmån för den
tilltänkta förändring i tronföljden, som skulle utesluta Alexanders
fader, storfursten Paul, från densamma; Laharpe skulle tvärtom
ha sökt åstadkomma ett innerligare förhållande mellan Paul och
hans söner.
Katarinas förtjusning över sina sonsöners utmärkta egenskaper
delades emellertid icke av dem, som haft tillfälle att närmare iakttaga
de båda storfurstarna. I synnerhet klandrades med mycken skärpa
den lätthet, med vilken Konstantin hängav sig åt häftiga
vredesutbrott, ävensom hans brutalitet. Ofta talas om storfurstarnes slappa
väsen och om Alexanders tröghet, brist på energi, dåliga egenskaper
och andliga brister.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
