Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Katarinas förhållande till sin familj och sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lagd, men icke heller utmärkt för överdriven mildhet eller djupare
känslor; i politiken förstod hon sig icke på skämt. »Jag kan vara
god — sade hon en gång — och är vanligen mild, men mitt yrke
nödgar mig att behörigen vilja vad jag vill; det är ungefär hela mitt värde,
ingenting mera.»
Om sina före detta
älskare talade hon
däremot ofta med
en likgiltighet, som
om det varit för
henne alldeles
främmande
personer: i den punkten
är hon icke den
enda kvinna, som
visar ett sådant
mästerskap i
konsten att glömma
vissa intimiteter.
Vad som måhända
mest utmärkte
Katarina II var
hennes fördomsfrihet,
hennes praktiska,
för allt doktrinärt
främmande,
kynne. Hennes intresse
var av det mest
mångsidiga slag,
liksom hennes
kunskaper, som dock
voro mera utbredda än djupa. I frikostighet gick hon mycket långt,
varvid fåfängan nog spelade huvudrollen, ehuru man dock icke alldeles
kan frånkänna henne sinne för medlidande med betryckta, för vilket
hon var vida mera tillgänglig än många stora och rika, vilka gärna
pläga förlora måttstocken för bedömandet av andras elände. Diderot
beredde hon med verkligt kejserlig frikostighet ett sorgfritt liv, i det
hon inköpte hans bibliotek för 50,000 rubel och gjorde honom till
bibliotekarie över detsamma med en årlig lön av 5,000 rubel.
Åt sällskaps- och umgängeslivet gav Katarina en förfinad, verkligt
415
Kejsarinnan Katarina II år 1796. Målning i Romanovgalleriet.
S:t Petersburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
