Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Katarinas förhållande till sin familj och sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anderik prägel, som himmelsvitt skiljde sig från de brutala upptågen
vid Peter den stores dryckeslag och ledsnaden vid hans assembléer,
dit man måste begiva sig, om man ville undgå prygelstraff. Även
under kejsarinnan Elisabets tid gick man på teatern på hög
befallning, men under Katarinas tid hade envar frihet att komma och gå,
deltaga eller icke deltaga i de anordnade spelpartierna eller
konstnjutningarna, och vid sammanvaron i det s. k. »lilla eremitaget» var det
uttryckligen föreskrivet, att man icke behövde stiga upp för
kejsarinnan, även då hon tilltalade någon. Kejsarinnan läste med en
alldeles ovanlig flit och ihärdighet de mest olika arbeten. Än var det sagor,
då hon önskade en lättare lektyr, än studerade hon Blackstones
kommentarier till Englands lagar, då hon ville förskaffa sig en riktig
uppfattning av någon lagfråga. Dessemellan läste hon större historiska
verk och memoarer. Vid läsning av Don Quixote antecknade hon de
därstädes förekommande ordspråken; för den franska naturforskaren
och djurskildraren Buffon hyste hon uppriktig beundran och läste
hans arbeten med största intresse. Även läsningen av andra
framstående skriftställare skänkte henne ett stort nöje; mest dock fransk
litteratur. Av tysk litteratur nöjde hon sig med Nikolais och
Thtim-mels arbeten ävensom Zimmermanns bok »Om ensamheten», Wieland
kände hon till, men sällsamt nog varken Lessings, Goethes eller
Schillers arbeten. Katarina saknade helt och hållet sinne för musik, men
hade likväl stort intresse för operan, vilken också tillhörde hovets
glans under adertonde århundradet. Medan hon lät ;>Gluck vråla»
sina operor i Paris, fick hans motståndare, den numer alldeles förgätne
Pasiello, komma till Petersburg och därstädes uppföra sina operor.
Särskilt intresse hade Katarina för den bildande konstens alster,
ehuru hon ingalunda utmärkte sig för något ovanligare konstförstånd.
Grimm var i detta avseende hennes rådgivare och gjorde också
uppköpen åt henne av tavlor, bildhuggeriverk, skurna stenar och
antikviteter. Somliga tavlor, såsom av van Loo och Rafael Mengs eller
statyer av Houdon m. fi. kritiseras utförligt i breven till Grimm. Det
hände till och med, att Katarina själv graverade bilder. Hon kallade
emellertid även framstående bildhuggare och målare till Ryssland,
såsom Falcorinet, Houdon samt konstnärerna Collot, Vigé-Lebrun
och Angelika Kaufmann. Falconnet, som skapade Peter den stores
ryttarstaty, en av världens praktfullaste ryttarstatyer, fick
brevväxla med kejsarinnan, och i hennes brev avhandlar hon med den
snillrika konstnären alla de svårigheter, han hade att övervinna
under arbetet på Peters staty.
416
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
