Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Katarina och den ryska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nitälskan för folkupplysningen förenade Krylov en reaktionär
konservatism och misstro till allt nytt. Han grundade själv ett par
satiriska tidskrifter och hade ett tryckeri, som dock måste upphöra
genom en av kejsar Pauls första regeringsåtgärder: upphävande av
alla enskilda tryckerier. Området för Krylovs storhet var emellertid
icke satiren utan fabeln, och såsom fabeldiktare har han också
förtjänat sina lagrar. Då första upplagan av dessa — 23 fabler — utkom
1819, blev detta en storartad framgång, och få böcker ha rönt en
sådan avsättning i Ryssland som Krylovs fabler, vilka trängde djupt
ned i det ryska samhället och blevo allmänt omtyckta.
Till den ryska lyrikens skalder under Katarinas tidevarv höra
Ippo-lit Fedorovitj Bogdavitj (1743 till 1803) och Ivan Ivanovitj Dmitriev,
(1760 till 1837), den förra med sin dikt Dusjenka, d. v. s. »Själen»,
utgiven 1775, den senare med de berömda dikterna »Jermak», den
djärve kosacken, som på Ivan Groznys tid upptäckte Sibirien, och
»Moskvas befrielse», en lovsång över Posjarskij, som under den stora
oredans tid ställde sig i spetsen för den allmänna resningen mot de
polska och svenska inkräktarna. Dmitriev föddes på sin faders
lantegendom i guvernementet Simbrisk vid Volga — nedre Volga, som
han också besjöng i en ståtlig dikt. — Då Pugatsjevs uppror utbröt,
måste föräldrarna fly till Petersburg. Redan som litet barn inskrevs
han i arméns rulla, fick i huvudstadens kadettskola studera
matematik, historia och geografi och befordrades vid kejsar Pauls
tronbestigning till överste, men övergick sedan till den civila banan och slutade
som justitieminister. Bland hans reformförslag under Alexander I:s
»liberala» skede märkes en ukas, som förbjöd den personliga adeln
att köpa bönder och livegna — en av de första ansatserna till den
blivande bondeemancipationen.
Den, som egentligen strängade sin lyra till Katarinas lov och ära
var emellertid Gavril Romanovitj Dersjavin, född 1743 i guvernementet
Kasan. Han tillhörde en släkt bland den ryska lågadeln, som
ursprungligen härstammade från Gyllene horden på Krim, men i femtonde
århundradet förryskats under Vasilij Vasiljevitj Tennyj och antagit
namnet Dersjavin. Sin första uppfostran fick han i det avlägsna
Oren-burg av en tysk vid namn Rose, som förvisats dit till gruvarbete och
gav undervisning, fastän han var lika okunnig som grov och grym.
Vid tronskiftet 1762 kallades Dersjavin till Petersburg, där han
inmönstrades som simpel soldat i Preobrasjenskiregementet, där
Novikov tjänade som simpel soldat och Fonvizin såsom sergeant. Under
denna tid slet den fattige adelssonen ont i många avseenden, helst
426
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
