Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Kejsarinnan Katarina och Storfurst Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom liennes sparsamhet, vilken växte till girighet, ävensom smak
för att lysa, för pomp och ståt och för små hovintriger, samt en
månhet om sin höga rang, vilken förmådde henne att utan förbarmande
med sig själv tvinga sig till att tillbringa hela dagen från morgon till
afton i stor ceremoniell toalett och ålägga sin omgivning samma
besvärlighet. Hennes småaktiga, oroliga och trakassanta lynne
förmådde henne att ständigt blanda sig i saker, som hon icke förstod,
och på detta sätt blev hon trots sina många goda egenskaper en
verkligt odräglig plåga till och med för sina närmaste. — Så länge
Katarina levde, fick hon icke tillfälle att blanda sig i statsangelägenheterna,
men däremot ingrep hon i misshälligheterna mellan son och moder
på ett sätt, som trots bästa avsikt i världen endast ökade bitterheten.
Sedan hennes make uppstigit på tronen eftersträvade hon, i början
räddhågad och blyg, men sedermera allt beslutsammare en politisk
roll, och då Paul dog, gjorde hon till och med min av att träda i Peter
III:s änkas fotspår. Efter Katarinas föredöme steg hon, fast mera
mogen till åren, också till häst i karlkläder, något som i betraktande
av hennes korpulens, icke gjorde något synnerligen behagfullt intryck.
Ehuru en kärleksfull och hängiven moder, var hon sina barns skräck.
För den ena eller den andra av hennes gifta döttrar var en
vistelse i Pavlosk den förfärligaste prövning, och tillkännagav hon sin
avsikt att återgälda besöket, var detta likt}Tdigt med en
olyckshändelse. I likhet med många, även mindre klent begåvade kvinnor
berömde sig Maria Feodorovna, såsom storfurstinnan kallades efter siu
ankomst till Ryssland, även av machiavellism och inbillade sig 1781
att kunna föra sin svärmor Katarina bakom ljuset. Som hon
förtärdes av att visa sin storhet vid Europas hov i sällskap med sin gemål,
låtsade hon tjäna Katarinas politik för att erhålla hennes bifall och
uppgav Wien såsom den åtrådda resans första mål, medan det i själva
verket var Berlin, dit pilgrimerna tänkte styra kosan, så snart de
lyckligt och väl kommit över gränsen. Kejsarinnan, som emellertid
icke längre var så värst intagen i Fredrik II, lät emellertid icke fånga
sig i snaran, men, glad att för någon tid vara kvitt det stridbara och
fronderande äkta paret, gav hon sitt bifall till resan, på samma gång
hon förbehöll sig att bestämma vägen för densamma. Storfurstinnan
försummade aldrig heller ett tillfälle att med onödig grymhet sätta sin
ofelbara dygd mot sin svärmors svagheter, men försummade på samma
gång icke heller att vinna Potemkin och Momonov för sina intressen
och smickrade oblygt hennes båda favoriter, medan hon höll sig
skadeslös genom att fördubbla sin dygdiga harm över kejsarinnans beteende.
442
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
