Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Kejsarinnan Katarina och Storfurst Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Trots och kanske också i någon mån på grund av allt detta förde
hon och Paul till en början ett idealiskt samliv, och i den
äktenskapliga sängkammaren utövade Maria Feodorovna ett icke obetydligt
inflytande, som länge verkade välgörande. Paul kände sig i alla
händelser så lycklig, att då han 1777 väntade födelsen av en arvinge,
bortlade han mycket av sin vanliga
otålighet och förklarade sig
hädanefter vilja leva uteslutande för sina
plikter som familjefader. Katarina
gjorde emellertid ett svårt misstag,
då hon fördärvade dessa lyckliga
utsikter och fråntog sin son hans
förstfödde, som hon berövade
honom under samma förevändning,
som man fråntagit henne själv
hennes son, nämligen för att ge
honom en bättre uppfostran än
vad Paul skulle kunnat. Följden
blev endast en nv anledning till
förbittring. Fadern och modern
gjorde icke utan skäl invändningar
mot farmoderns sätt att tillämpa
Lockes uppfostringsmetod och fingo rätt, så till vida som resultatet
blev att göra barnet, den blivande tsar Alexander, döv på ena och
lomhörd på andra örat. Katarina ville, att han från sL: tidigaste
barndom skulle vänja sig vid kanonskott! Ivika litet gillade
föräldrarna kejsarinnans val av Laharpe till Alexanders lärare och valet
av Nikolaj Saltykov, som var både puckelryggig och låghalt, till hans
guvernör. Saltykov var en avgjord anhängare av den mest absoluta
autokrati och fick ett inflytande på Alexander, vilket var raka
motsatsen till Laharpes och ofta övervann detta, en omständighet,
som förklarar mer än ett drag i den blivande anhängaren av
republikanska principer och organisationen av den heliga alliansen och
kongressen i Laibach. Värre än Alexanders vacklande mellan Saltykov
och Laharpe var emellertid, att den uppfostran, Katarina lät de
båda äldsta storfurstarna vederfaras, gjorde dem lika främmande
för sin fader som Paul alltid varit för henne själv. I den mån Alexander
växte upp, blev avståndet mellan fader och son ännu större. Den
senares mildhet tedde sig för den förre såsom veklighet och hans
tillbakadragenhet som hyckleri, vari Paul ingalunda hade så alldeles
Greve Alexis Andrejevitj Araktjejev.
1769—1834.
443
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
