Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Kejsarinnan Katarina och Storfurst Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt hans framsteg, köpte åt honom av baron J. A. Korff ett vackert
bibliotek på 36,000 volymer, vilket sedermera skänktes till
universitetet i Helsingfors. Hon tillkännagav sin avsikt att framdeles
inviga honom i regeringsmekanismen, och hon skulle hålla ord. I ett
brev av 1773, vid tiden för storfurstens första äktenskap, inbjöd hon
honom i de ömmaste
ordalag till att en gång i
veckan hos henne åhöra
föredragningen av
rapporterna. Visserligen
avsåg kejsarinnan härmed
icke, att Paul skulle taga
en verksam del i
ärendenas handläggning.
Hennes mening synes endast
ha varit, att
föredragningar en gång i veckan
skulle tjäna såsom ett
fullständigande av de
lektioner, Paul erhöll av sina
lärare. Men hellre än att
draga nytta härav ansåg
den ännu icke tjuguåriga
Paul sig redan själv
kunna ge lektioner. Allt, som
vanns, var endast, att
kejsarinnans
statssekreterare och Pauls blivande
kanslär Besborodko
förklarade, att storfurstens deltagande i hennes majestäts arbete icke
lände till något gott resultat. Paul förstod ingenting och tog sig för
varje meddelande anledning till ogrannlaga kritik. Försöket övergavs
sålunda, men som Katarina icke ville, att Paul skulle gå sysslolös,
utnämnde hon honom till storamiral och beredde honom sålunda tillfälle
till allvarlig sysselsättning. Paul begagnade sig emellertid icke härav,
försummade de viktigaste sidorna i den förvaltning, för vilken han
ställts i spetsen, och fördjupade sig i stället i de obet3^dligaste
enskildheter. Dessutom fängslades hans uppmärksamhet av andra saker.
I sin egenskap av pretendent ansåg han nämligen lämpligt att
teoretiskt förbereda sig för sina kommande plikter. I detta syfte
Ivan Ivanovitj Michelson 1735 —1807.
Tjänade i sjuåriga kriget 1756—6}, mot turkarna 1770, och i Polen
1772, och var den, åt vilken Pugatsjev slutligen måste ge sig 1774.
I 1788—90 års krig mot Sverige förde han befäl; 1806 fick han
kommandot över Moldau-armén i kriget mot Turkiet.
445
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
