Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Kejsarinnan Katarina och Storfurst Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekännelse», som meddelas i 1907 års ryska upplaga av hennes
memoarer och som, vad omedveten cynism angår, måhända icke har
sitt motstycke i något lands litteratur. Den nya favoriten hade »låtit
säga sig, att han haft femton föregångare. Däremot protesterar
kejsarinnan och lämnar en noggrann beräkning, som icke uppgår till
flera än jern, vilkas porträtt
hon visar, förtjänster hon noga
skildrar, på samma gång hon
söker rättfärdiga den smak,
hon fattat för var och en av
dem, och till sin ursäkt anför
den befallande nödvändighet,
som påtvingat henne valet av
den ena efter den andra!»
Paul har tydligen icke känt
till detta dokument; sak
samma, de fakta, det berör, måste
likväl ha varit tillräckligt
upprörande för honom. I sin oreda
och det agg, han hyste till
»Bekännelsens » författarinna,
märkes emellertid knappast
denna orsak. I själva
Potemkin är det icke heller så mycket
sin mors älskare, som sonen
brännmärker och förföljer med
sitt hat, som kejsarinnans politiska medarbetare. Under den resa till
utlandet, Paul och hans gemål företogo 1781, stack Paul icke heller
under stol med sin motvilja och sparade icke på förklenande
anmärkningar över både personer och saker i hemlandet. Naturligtvis kommo
lians utfall, åtföljda av en mängd obehagliga yttranden angående
»den enögde» (Potemkin) till Katarinas öra, icke minst genom den
korrespondens Paul under sin resa förde med två vänner, P. A.
Bibi-kov och furst Alexander Kurakin. Katarina nöjde sig emellertid med
att giva dessa båda befallning att lämna Ryssland, vilket väckte
Pauls vrede. Den smickrande uppmärksamhet, han fann allestädes
under sin resa, smakade honom förträffligt, men han tyckes icke
haft en tanke på vem och vad han hade att tacka för densamma.
Vid sin återkomst till Ryssland började han på nytt sin opposition,
men denna gång på utrikespolitikens område och visade sig, sedan
447
Komtesserna Kurakin. Efter en målning av
W. Borovikovskij.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
