Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Kejsarinnan Katarina och Storfurst Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingenting i denna hans förkärlek, men medförde i stället, att de
förhållanden, till vilka Paul återkom hemma i Kyssland, syntes honom
ännu olidligare än förut. Jämförelsen med vad han sett och erfarit
på sin resa gjorde, att han ännu livligare kände den betydelselöshet,
till vilken han såg sig dömd. »Nu har jag blivit trettio år utan att ha
haft något att göra!» klagade han. Nog skaffade han sig emellertid
sysselsättning. Alla dagar steg han upp redan klockan fyra på
morgonen och jäktade en hel hop sekreterare, ordonnansofficerare och
medarbetare av alla slag. Till sitt förfogande hade han ett bibliotek
på 36,000 volymer och förberedde sig också enligt sin åsikt metodiskt
på sitt blivande kall: avfattningen av alla de reformplaner, som han
skulle ha färdiga under den feberaktiga avvaktan på det ögonblick,
då han skulle sätta dessa i verket.
Hans begränsade förstånds- och själsgåvor gjorde emellertid det
område, på vilket han kunde arbeta på detta sätt, mycket inskränkt.
Det var icke Pauls sak att överväga, analysera, kombinera, och de
intryck, han erfor, omsattes till impulser: »för att tänka behövde
han handla liksom för att tala». Härav kom det sig också, att
böckerna snart upphörde att vara honom till hjälpkälla. Allvarliga
böcker tråkade ut honom, lättare litteratur ansåg han icke värd sin
uppmärksamhet. På detta sätt blev han allt mera enerverad och
retlig, ända till den stund, då det stod honom fritt att utan hinder
utöva sin verksamhet på ett område, som han föreställde sig
gränslöst; han kastade sig alltså över detta med samma blinda raseri,
som alltid och överallt varit utmärkande för ärelystna naturer av
hans slag.
På Gatsjina beslöt Paul prova de reformer, som han tänkte införa
i den ryska armén, på en liten trupp. Katarina lät honom hållas, enär
hon antog, att planen endast skulle komma att gå ut på lek, såsom
fallet var med Pauls fader på Oranienbaum. Så gick det också.
Småningom växte trupperna i Gatsjina till 4 bataljoner infanteri —
omkring 1,700 man — 4 regementen kavalleri — omkring 600 man
— och några batterier artilleri. Paul klädde dem i uniformer efter
Fredrik Vilhelm I:s trupper och exercerade dem från morgon till
afton. Med hån och förakt betraktade Katarinas gardesofficerare
dessa nya kamrater, med förundran såg folket deras ovanliga
uniformer, då de visade sig i Petersburg. Katarina roade sig kungligt, då
hennes sonson Konstantin härmade sin faders stela manér, och
hovet hade ingen annan uppfattning, då Paul någon gång måste
infinna sig och åse det uppsluppna livet kring Katarina. Då Paul en
451
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
