Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Kejsarinnan Katarina och Storfurst Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gång vid hovtaffeln instämde i en åsikt, som uttalats av Katarinas
sista favorit, den tjuguåriga Platon Subov, hade denne den
oförskämdheten fråga: »Har jag kanske sagt en dumhet?»
Paul slets alltid mellan olika riktningar och impulser. Montesquieu,
vars uttalanden han samvetsgrant antecknade, hade sagt: »Soldatens
förnämsta egenskaper äro styrka och hälsa . . . Varje officer, som på
något sätt försvagar sina underordnade genom att plåga eller slå
dem, är inför Gud ansvarig för ett mord . . . och kan förtjäna att
vedergällningsrätten tillämpas på honom», tillägger Paul profetiskt.
Då han lämnade »Lagarnas anda », sökte han emellertid upp sina andra
lärare i krigskonsten, Araktjejev och Steinwehr, och fann dem
sysselsatta med att utdela knytnävslag och käppslängar åt de rekryter,
de exercerade, och gripen av tävlingslust utdelade Paul prygel
själv eller gav befallning därom samt kunde aldrig frigöra sig från
denna motsägelse, liksom hans hela natur bestod av idel motsatser.
Pauls lärare Nikita Panin hade under sin vistelse i Sverige blivit
frimurare, och till detta samfund hörde också Pauls andra lärare
och förtrogna: Plechtjejev, S. V. Repnin och Alexander Kurakin.
Då hertig Karl av Södermanland år 1777 åtföljde sin broder Gustaf
III på dennes resa till Petersburg, synes han, som var stormästare
för de svenska frimurarna, ha givit en större fart åt de ryska logernas
utveckling och måhända även påverkat storfursten till förmån för
frimureriet. Även från Tyskland erhöll det ryska frimureriet icke
oväsentliga impulser. Där hade under inflytande av Wöllner och några
andra teosofer samt medlemmar av Rosenkreutzarna adertonde
århundradets filosofiska skepticism blivit avlöst av en religiös
pånyttfödelse. Man sökte åter en tro, lyssnade till den berömde
Lavater och fördjupade sig i Swedenborgs mysterier. I Moskva lät
Novikov, som 1782 grundat »Vetenskapens vänners sällskap», vinna
sig av bajråren Schwartz’ mysticism och ägnade sig åt att översätta
och utgiva den pietistiska och mystiska filosofi, som under två
århundraden producerats i Europa, samt gled småningom från Jakob
Böhme och Philip Spener till Swedenborg och Saint Martin.
Med »sina sublima perspektiv i det ovissa och sina blixtar i molnen»
gjorde martinisternas sekt omkring 1786 stora framsteg i Ryssland,
och redan 1782, om icke förr, indrogs Paul i rörelsen. Stormästaren
för Moskvas huvudloge, furst Gabriel Golitsyn, tillhörde storfurstens
varmaste anhängare, och en korrespondens, som kom till Katarinas
öron, visade, att storfursten stod i oavbruten förbindelse med
Novikov och andra frimurare i Moskva samt var på väg att kallas till
452
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
