Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Kejsarinnan Katarina och Storfurst Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/\nda till sitt trettionde levnadsår hade Paul i sina förbindelser
med det täcka könet visserligen icke varit oklanderlig, men
åtminstone icke visat någon smak för utsvävningar. Visserligen hade han
sedermera också givit sin andra gemål Maria Feodorovna anledning
till svartsjuka, i synnerhet, sedan omkring 1790 Katarina Ivanovna
Nelidov fångat hans sinnen i hans dröm att, då han icke genast kunde
bli en Fredrik II eller Peter I, »i stället bli en hjälte i moralisk
storhet efter ett självskapat ideal och, i brist på trappstegen till en
tron, klättra upp till tankens, dygdens och kärlekens högsta toppar».
I tio år hade Paul och hans gemål levat vad man vanligen kallar ett
lyckligt äktenskap, då makarna började avlägsna sig från varandra.
Medan Paul allt mera övergav Pavlovsk för Gatsjina, där han
exercerade sina soldater tillsammans med Araktjejev och Steinwehr
och, förtärd av oro, enligt Rostoptsjin, »ständigt var vid dåligt lynne,
med huvudet fullt av visioner, och omgiven av personer, av vilka
den hederligaste förtjänade hängas utan dom och rannsakning»,
övade han sig i den roll, han tänkte spela på tronen och förtärdes av
grämelse att icke genast få uppträda i densamma. Slottet omgav
han med en obruten kedja av poster, som natt och dag hejdade och
förhörde alla, som passerade förbi, eller grepo och kastade i fängelse den,
som sökte kringgå det bevakade området. Alla aftnar visiterades på
Pauls order husen såväl i köpingen som i kringliggande byar, och
på gator och vägar var det vid strängt straff förbjudet att bära
runda hattar, höga halsdukar. Man hör, säger Rostoptsjin, »aldrig
talas om annat än våldsamheter, och storfursten beklagar sig
ständigt över att icke bli åtlydd. . . . Alla dagar blir han också alltmera
övertygad, att hans hundnation måste regeras med piskan i hand.»
»Ser ni, man måste behandla människorna som hundar!» skall han
ha sagt till sina söner.
I Pavlovsk levde hans gemål Maria Feodorovna i lugn, sysselsatt
med litteratur- och konststudier och övervakande de lantliga
göro-målen, utan att plåga sig med ärelysten längtan efter en ställning,
som ju ändå i sinom tid måste tillfalla det storfurstliga paret. »Medan
Paul stiger upp före solen för att med Araktjejev och Stein wehr
arbeta på sitt storverk, sitter hans gemål uppe ända till dagningen,
sysselsatt med en lektyr, av vilken hon till största delen, enligt
kejsarinnans åsikt, ingenting begriper. Om hon också delar Pauls
förskräckelse för encyklopedisterna, så bryr hon sig däremot icke det
minsta om frimureriet och mysticismen eller hans storhetsdrömmar,
reformförslag, vredesutbrott och otålighet; ja hon går till och med
458
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
