Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Kejsar Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enär de ord han lånade från det preussiska reglementet till största
delen voro franska. Vana vid det ryska stupaj, rörde sig manskapet
icke; skällsord och prygel! »
Greve Alexëj Grigorjevitj
Orlov-Tjesmenskij.17351—808.
Huru upptagen Paul än plägade vara av denna sysselsättning,
företog han sig emellertid även annat på samma ställe. Paradplatsen
var hans arbetsplats, byrå, audiensrum
och domstol. Där höll han rådplägningar,
där gav han företräde åt åtskilliga
personer, med vilka han ville samtala, och
där avgjorde han frågorna. Från generalen
till underlöjtnanten måste hela hans
militära personal varje morgon infinna sig,
alla kommo darrande utan att veta vad
som kunde vänta dem, om det var en
plötslig befordran eller förvisning till Sibirien,
förnedrande avsked ur tjänsten eller
belöning. De dåliga utsikterna voro de
vanligaste: ett falskt steg, ett ögonblicks
ouppmärksamhet eller till och med ingen
annan orsak än en misstanke, som rinner upp i härskarens hjärna,
och man var förlorad. Officerarna läto sina betjänter eller ordonnanser
följa sig och medföra en kappsäck; kibitkorna, som ständigt stodo
färdiga, togo nämligen på stället upp dem, som kejsaren med ett ord
bestämt för fästning eller straffarbete; och uniformerna voro
regle-mentsenligt så trånga, att de uteslöto varje möjlighet att i fickorna
medföra en aldrig så liten summa penningar.
»Förvisning och fängelse lämnade knappast några familjer, som
icke hade att begråta en av sina medlemmar», säger furstinnan
Dasjkov. »Ångest och oro blevo snart de enda beständiga känslorna,
för vilka alla människor voro rov . . . Maken, fadern, onkeln såg i
sin hustru, i sin son, i sin arvinge en angivare, som lagade, att han
fick komma i fängelsehålorna. Skräcken var den allmänna känslan.»
En av Pauls gunstlingar, furst Kotsjubej, skriver i april 1799, just
under den tid han stod som högst i kejsarens ynnest: »Det slags
fruktan, i vilken vi leva, kan icke skildras. Man darrar. Sanna eller
falska, lyssnar man alltid till angivelserna. Fästningarna äro
uppfyllda av offer. En svart melankoli har bemäktigat sig alla. ’Man
vet icke längre av att roa sig. Begråta en släkting är ett brott. Be-
474
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
