Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XXIX. Kejsar Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid andra tillfällen beklagade han sig däröver. »Man tar mig för en
förskräcklig och outhärdlig människa», sade han i maj 1800 till
Stedingk, »och ändå vill jag inte väcka fruktan hos någon.» Några
år förut hade hans sonhustru från hans mun hört motsatsen, i det
Paul med den romerska kejsaren förklarade: »Må de hata mig, blott
de frukta mig.»
*
Paul var, trots allt, emellan utbrotten av sitt nyckfulla lynne och
sin oresonliga vrede, ingalunda otillgänglig för mänskliga känslor
av välvilja, godhet och till och med ädelmod; många av hans
handlingar vittna härom och bilda i någon mån motvikt mot hans
barbariska framfart, då vreden ryckt bort honom från allt omdöme
och all rättvisa. Men samma rörlighet och ombytlighet, som rådde i
Pauls tankar och handlingar, samma rörlighet rådde även i den
personal, som Katarinas son använde i sin tjänst och för sina planer.
I denna personal återfinnas flera av Katarinas medarbetare ävensom
flera gamla kamrater till Gatsjinas slottsherrar, men även nya män
förekomma, vilkas bekantskap det väl lönar mödan att i förbigående
lära känna för att rätt förstå det drama, vari Paul spelade främsta
rollen.
Paul hade emellertid klokt nog börjat med att behålla största
delen av den personal, som Katarina II lämnat honom i arv. Redan
1775 var den gamla Ostermann vice-kanslär, och sedan 1783, då
Nikita Panin dog, hade han stått i spetsen för utrikesdepartementet
såsom dess galjonbild. Paul företog härutinnan ingen annan ändring
än att, på samma gång han lämnade Ostermann titeln, söka sig en
annan kanslär i Besborodko, som blev den verkliga ledaren av
ärendena, men slutligen måste Ostermann helt och hållet vika och avstå
platsen åt honom den 21 april 1792. Helst hade Paul till kanslär
velat ha sin faders gamla försvarare Simeon Voronzov, som levde i
ett slags hedersförvisning vid beskickningen i London. Men Voronzov
trivdes gott där han var, ehuru Besborodko gärna skulle avstått sin
plats åt vilken konkurrent som helst; men, såsom Rostoptsjin sade,
»fasthöll platsen mera Besborodko än Besborodko platsen», enär
han var ur stånd att redogöra för de utgifter på flera millioner, vilka
han gjort i sina olika befattningar; hans död, som inträffade i april
1799, befriade honom från att falla för den onåd, som hotade honom.
Paul mottog utan saknad underrättelsen om denna förlust och sade:
»Hos oss äro alla Besborodkos.» Besborodko hade också tillhört
476
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:49:39 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rysstsar/2-1/0480.html
