Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Kejsar Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
volokita, som varit ett ständigt föremål för klagomal sedan
århundraden, gjorde sig, liksom i allt annat, gällande i den kaotiska
lagstiftningen. Påbörjad av Katarina i hennes ryktbara »Lagstiftande
församling», därpå övergiven och åter upptagen under medverkan
av en ny »Kommission», hade det stora kodifikationsarbete, som
Katarina smickrat sig med att kunna binda vid sitt namn, icke
kommit ur fläcken. Paul tänkte draga största nyttan av detta företag
genom att helt enkelt förändra det namn, varunder det förut
för-nötit tiden, och kallade Lagstiftningskommissionen för
»Kommissionen till skrivande av nya lagar», utan att kommissionen
fördenskull arbetade bättre. Katarinas son hade icke fått någon juridisk
undervisning och svävade sålunda i okunnighet om, att ett
produktivt arbete på detta fält måste grunda sig på en djupare kännedom
om den lokala lagstiftningen och utgå från en allmän plan. Denna
plan har än i dag varit föremål för studier i Ryssland. Fastän Paul
sålunda i juridiska frågor icke hade någon annan ledning än sina
känslor, vilka, om de också voro riktiga, icke kunde tjäna honom i
stället för ledande idéer, ville Paul icke avstå från sina prerogativ
att vara den ledande makten. En dag, då en dom förordnade samma
straff för olika grad av brottslighet, upptäckte han frånvaron av
gradationsprincipen i den förefintliga lagstiftningen och förordnade
genast, att denna del av straffrätten skulle reformeras före varje
annan. Dagen därpå förändrade han i ett meddelande, som
expedierades klockan sex på morgonen, detta beslut därhän, att i första
rummet en revision skulle ske av den brukliga proceduren. Hans
uppmärksamhet hade under mellantiden fäst sig vid det dröjsmål, som
vederfarits domen i en obetydlig process. En annan dag tillsade den
siste av hans generalprokuratorer, Obolianinov, kanslärssekreteraren
Bezak: »Vi måste ha något lagförslag inom tjugufyra timmar,
reglemente, statut, vad som helst. Kejsaren har tråkigt, enär han på
grund av det dåliga vädret icke kan föra befälet vid manövrerna ...»
Det måste vara färdigt. Med tillhjälp av en då ännu obemärkt
skrivare, som under den följande regeringen skulle erhålla en stor
framtid, Speranskij, och ett antal gamla franska böcker, som Grigorij
Orlov förvarat på en vind, började Bezak arbetet, och Paul såg det
önskade verket färdigt liggande på sitt skrivbord på bestämd tid,
ett »Handelsstatut för ryska riket». Han gillade det, lyckönskade
prokuratorn och belönade frikostigt sitt kansli, men arbetet
användes aldrig, det utgavs icke ens. Då han på detta sätt använde sina
medarbetares talanger, förvirrade han dessutom och modfällde dem
490
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
