Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Kejsar Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom sina högst egendomliga uttalanden, som några av hans
försvarare samlat såsom lämpliga för eftervärldens beundran. »Detta är
eder lag! » sade han sålunda i det han slog sig för bröstet, åt en person,
som aktningsfullt påpekade, att en av hans befallningar var olaglig!
Läxan gick icke förlorad. Ordföranden i en annan lagstiftande
kommission, som skulle revidera den förras arbete, furst Gabriel Gagarin,
lät undfalla sig följande riktiga omdöme: »Vad tjänar det till!
Eftersom kejsaren ändå gör som han vill!»
Genom sin s. k. reformatoriska verksamhet lyckades Paul slutligen
åstadkomma ett fullständigt kaos så gott som i förvaltningens alla
grenar. Icke bättre var förhållandet i hans förbindelse med Europas
övriga makter. Från att ha varit Frankrikes avgjorda fiende och ha
stått på Englands och Österrikes sida i koalitionen mot den franska
republiken, hade han blivit Bonapartes vän och beundrare, och då
England icke utlämnade Malta, brutit med denna makt, som han till
och med rentav utmanade, och detta fastän engelsmännens flotta
räknade 205 linjeskepp och 284 fregatter med en besättning av 139,000
man, en styrka, mot vilken Paul kunde sätta endast en flotta, i
vilken av 47 fartyg knappt 15 voro i stånd att hålla sjön. »Kejsaren
är bokstavligen galen », skrev engelska sändebudet Whitworth, då han
stod i begrepp att lämna Petersburg, och han var icke ensam om den
åsikten, som även delades av kejsarinnan Katarinas livmedikus,
engelsmannen Rogerson, som i sin egenskap av läkare vid hovet och
politisk förtrogen var en sakkunnig domare i detta fall. »Hela världen
lägger varje dag märke till lmru hans själsförmögenheter rubbas », skrev
Pauls gemål, Maria Feodorovna, 1794 till sin förtrogna Plechtjejev.
Men redan Pauls moder, kejsarinnan Katarina II, tyckes ha
varseblivit, att sonens själsförmögenheter lämnade åtskilligt övrigt att
önska och tillskrev detta en ärftlig belastning, en åsikt, som också
under senare tiden, år 1904, framhållits av den ryska psykiatrikern
Kovalevskij, medan en annan rysk specialist Tsij räknar Paul till de
»retliga eller impulsiva emotiva» eller »sådana personer, som alltid
äro upphetsade och hos vilka en emotion hastigt följer på en annan
och vilkas S}mipatier eller antipatier, intryck eller hänryckningar
växla med största hastighet».
Furst Kotsjubej, som efter Alexander I:s tronbestigning fick
återvända hem ur i sin landsflykt, skrev i augusti 1801 till Simeon
Voron-zov: »Den som icke sett de sista åren av Pauls regering och icke är i
tillfälle att från källan erfara allt, vad de åstadkommit i oordning,
desorganisation, verkligt kaos, skall aldrig riktigt kunna bedöma vår
491
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
