Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX. Sammansvärjningen mot Paul och hans mord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sibirien, bad Pahlen lägga sig ut för honom för att utverka tsarens
tillstånd att återkomma, och utfor mot Pahlen: »Man tyckes inbilla
sig, att ni förmår allt!» Andra dagen jagade han skymfligt bort
Pahlens hustru från hovet, därför att hennes make för furstinnan
Gagarins beskyddare dolt en duell, till vilken denna favorit varit
skulden. Den höjd, Pahlen nått, kunde fördenskull icke heller annat
än orsaka honom ständig ångest för att han när som helst äventyrade
att falla såsom så många andra Pauls endagsgunstlingar. Det ser
emellertid ut som om Pahlen vid detta tillfälle endast halvt om halvt
gått in på Panins förehavande. Panin ville icke Pauls död, utan tänkte
blott genomföra ett regentskap, sådant som i Danmark fanns under
Kristian VII:s och i England under Georg III:s sjukdom. För
införande av ett dylikt regentskap fordrades emellertid tronföljarens
samtycke, så mycket mer som Alexanders popularitet växte i samma
mån som Paul allt mera blev föremål för allmänt hat. Panin
tvekade icke heller att meddela sig med Alexander och fick genom
Pahlens förmedling tillfälle att i största hemlighet i en badanstalt
samtala med storfursten och för honom framställa sina förslag.
Alexander lät visserligen icke genast övertyga sig, men fattade
likväl förtroende till Panin och brevväxlade med honom, också genom
Pahlens förmedling. På denna punkt stod sålunda hela företaget, då
i augusti 1800 Pahlen lämnade Petersburgs militärguvernement för
att övertaga befälet över en för övrigt obefintlig armékår, som Paul
beslutit uppsätta, och denna förflyttning satte hela företaget, som
grundade sig på garnisonstruppernas i Petersburg medverkan, i fråga.
Panin förlorade därtill den 15 november 1800 g. st. sin ställning som
vicekanslär och förvisades till sina gods, och den 2 december avled
Ribaz; hela komplotten tycktes sålunda ha gått om intet.
Så var emellertid icke fallet, den erhöll blott en annan chef —
Pahlen övertog dess ledning, och följden därav visade sig snart.
Just under november månad förskaffade den ovan omtalade
amnestien sammansvärjningen den fördelaktigaste rekrytering, man kunde
önska sig. Bland andra återförde den bröderna Subov. Av dessa tre
bröder var och förblev Katarina II:s sista »generaladjutant», Platon
Subov, en oförbätterlig Don Juan, som överallt dit kan kom gav stoff
åt skandalhistorier och icke ens dragit i betänkande att förfölja
storfurst Alexanders unga gemål och med storfursten tävla om den
vackra fru Narysjkins ynnest. Vid deras återkomst från fästningen
utnämndes Platon och Valerian till chefer för första och andra
kadettkåren, medan äldsta brodern Nikolaj fick rang av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
