Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI. Efter mordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beklaga sig över, att »kejsaren betog sina sanna vänner modet, och
änkekejsarinnan Maria Feodorovna använde alla medel, som stodo
henne till buds till att utkräva vedergällning.
För att lämna Michaelspalatset hade hon icke försmått Bennigsens
arm, men några dagar därefter vände sig hennes hat, på mer eller
mindre goda skäl, mot en simpel kompars som Tatarinov, vilken hon
länge förföljde med sin hämnd, och snart syftade hon högre, alltid
gynnad av Alexanders vekhet eller dubbelhet. Slumpen arbetade henne
också i händerna genom att låta några av de förnämsta deltagarna i
dramat, om vilka man skulle kunnat tro, att de skulle bli de första
offren för hämnden, försvinna. Sålunda dog Talytsin två och Nikolaj
Subov sju månader efter händelsen; Valerian Subov överlevde den
två år och fyra månader. Av de mest brottsliga förblevo Marin,
Uvarov, Volchonskij och flera andra emellertid vid liv och åtnjöto
suveränens gunst. Liksom med Bennigsen försonade sig
änkekejsarinnan i början till och med med själva Pahlen och med Panin, av
vilka den förre fick behålla alla sina ämbeten och den senare såsom
vicekanslär kallades till att leda utrikesärendena. Bennigsen fick
intet annat straff än ett fjärde och sent äktenskap med en ung polska,
som, efter vad som sades, hade den älskliga vanan att ofta fråga
honom: »Min vän, har du hört den stora nyheten?» »Vilken då?» ...
»Kejsar Paul är död!»
Pahlen trodde sig först ha förverkligat sin dröm att få »styra
kejsaren och kejsarriket». Panin var emellertid icke den, som lät
undantränga sig, och på utrikespolitikens område kommo de båda
bundsförvanterna från gårdagen icke länge överens. Den ena ville
ett närmande till Frankrike, som i någon mån var hans verk, medan
den andre, jämte bröderna Subov och landets hela aristokrati,
omfattade förbundet med England. Såsom den sluge kurländaren tänkt,
visade sig Alexander oförmögen att motstå honom, men mot
förmodan gled han likväl ur hans händer och ruvade endast på ett tillfälle
att helt och hållet göra sig honom kvitt. Maria Feodorovna kom
därvid till sin sons hjälp.
I kapellet till en av de stiftelser, hon förestod, hade hon låtit
uppsätta en helgonbild med en inskrift, vilken kunde tydas såsom en
hänsyftning på händelsen den 11/23 mars och den roll, Pahlen därvid
spelat: »Är det Simri väl avgånget, som drap sin herre?» (Andra
konungaboken 9 kap. 31 vers.) Kommentarier uteblevo icke, och
Pahlen lät ta bort bilden med några förolämpande yttranden. Panin
och fröken Nelidov göto olja i elden, och tvisten förgiftades. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
