Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI. Efter mordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
12 juni 1801 begav sig Alexander till Gatsjina för att bilägga saken
och hade ett häftigt uppträde med sin moder, vilken förklarade, att
hon icke skulle sätta sin fot i Petersburg, så länge Pahlen var kvar
därstädes. Alexander tänkte därpå vinna tid och till hälften
tillfredsställa sin moder. Då han återkom till Vinterpalatset, arbetade han
följande dag tillsammans med sin premiärminister utan att med ett
enda ord låtsa om händelsen. Kort därefter tillkallade han
emellertid den nya prokuratorn Behlesjov och talade med honom om en
inspektionsresa, som han ansåg, att Pahlen måste företaga i Lifland
och Kurland. Behlesjov borde råda honom att ofördröjligen företaga
denna resa. Pahlen förstod vad detta betydde och begav sig redan
samma dag å färde. Från Stirchna skrev han till kejsaren ett brev,
vari han anhöll om sitt avsked, vilket beviljades. Ända till sin död
i februari 1826, sedan han blott några veckor överlevat Alexander,
lämnade han icke sin egendom i Kurland, vilken han kallade
Paulsgnade och där han varje årsdag av den 11/23 mars vid tiotiden på
aftonen regelbundet djupt berusade sig för att, bedövad av
vinångorna, sova till nästa dags morgon.
Panin skulle emellertid icke heller längre än tre månader njuta av
sin seger. Vid sin återkomst till Petersburg hade han av Alexander
mottagits med öppna armar. Maria Feodorovna, som förr varit
mycket välvilligt stämd mot den unge statsmannen, visade sig numera
likväl mycket förbehållsam, vare sig hon fått någon vink om hans
delaktighet i mordet på Paul eller misstänkte något i den vägen. Allt
nog, då han ville kyssa hennes hand, drog hon häftigt undan denna
och gav honom åtskilliga frågor, på vilka han utan förlägenhet
svarade: »Madame, då befann jag mig på hundra mils avstånd från
Petersburg.» Änkekejsarinnan syntes nöjd med svaret, och händelsen
med helgonbilden gjorde förbindelsen dem emellan ännu starkare, men
i maj 1801 skrev Simon Voronzov och beklagade, att han, Panin,
icke ägde det förtroende han förtjänade, och ett rykte spred sig om
tillsättandet av en ny kanslär, som emellertid icke skulle bli Panin.
Kejsaren och Panin hade dessutom olika åsikter i flera politiska både
in- och utrikes frågor, och småningom blev Panins ställning ohållbar.
Alexander erhöll kännedom om ett brev, som Panin skrivit till
Voronzov, vari Panin med förargelse talade om sin nye härskares
lättsinne att mera syssla med att behaga kvinnorna än med regeringen.
Följden blev, att han i oktober 1801 avskedades med befallning att
under tre år resa i utlandet. Brevet hade avsänts med en kurir, och
Panin misstänkte med rätta, att Voronzov meddelat Alexander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
