Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII. Alexander och Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara stora mot vår vilj a ... Det är endast klokhet och politik att göra
vad ödet bjuder och på det sätt, händelsernas omotståndliga lopp
leder oss.»
Då Alexander fick detta brev, klarnade hans ansikte och
förtjusning målade sig i hans drag. Den ryska utrikesministern
Rumjant-sev började genast
förberedande underhandlingar med
franska sändebudet,
Coulain-court. Ehuru dessa
underhandlingar icke ledde till
något resultat, lät Alexander
ändå övertala sig att möta
Napoleon i Erfurt, vilken stad
valdes till sammankomsten,
enär den i enlighet med
Napoleons inbjudning låg precis
halva vägen mellan de båda
härskarnes huvudstäder,
Petersburg och Paris.
Under de dagar,
furstekongressen i Erfurt varade,
avlöste den ena festen den andra:
på teatern spelade Talma, som
kallats från Paris, »inför en
parterr av konungar», men i
salongen icke allenast befunno
sig dessa konungars och
suveräna furstars stolar på
lämpligt avstånd från de båda
kejsarnas, utan voro också
mycket enklare. På slagfältet
vid Jena, som besöktes,
beskrev Napoleon för Alexander
sina truppers rörelser under
drabbningen, och de båda kejsarna lämnade nästan icke varandra:
de redo ut tillsammans, åsågo manövrerna och paraderna och
sammanträffade därpå åter på aftonen på teatern, där Alexander gav ett
påfallande uttryck åt sin beundran för Napoleon, då han vid orden
ur Voltaires Oedipe: »En stor mans vänskap är en gudarnes
välgärning», varmt tryckte Napoleons hand.
Greve Nikolai Petrovitj Rumjantsev.
1754—1826.
Rvsk diplomat och mecenat, utrikesminister och kansler 1807
—13, avslöt fred med Sverige i Fredrikshamn 1809. Stor
betydelse som samlare av handskrifter och böcker i slavisk
historia och litteratur samt frikostig främjare av dithörande
undersökningar’ och arbeten: hans tid kallades i den
ryskslaviska konsthistorien »den rumjantsevska perioden».
535
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
