Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII. Alexander och Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sammankomsten i Erfurt 27 sept.—14 okt. 1808. Diné mellan Napoleon, Alexander I
och konung Fredrik.
Mötet i Erfurt dolde i själva verket endast ganska djupa
meningsskiljaktigheter mellan de båda kejsarna. Napoleon avstod
visserligen Donaufurstendömena åt Ryssland, men fordrade, att Alexander
skulle koncentrera trupper i Galizien och »visa tänderna » för att
avhålla hovet i Wien från att bryta freden. Tsaren gjorde svårigheter
och slingrade sig ständigt undan, trots Napoleons enträgenhet.
Under en gemensam överläggning i Napoleons kabinett tog en dag
vreden överhand hos den franske kejsaren, vilken, som vanligt vid
dylika tillfällen, kastade sin hatt på golvet och ursinnigt trampade på
densamma. »Ni förivrar er», sade Alexander, »jag är envis. Hos
mig uträttar vreden ingenting. Låt oss fortsätta vår överläggning,
eller ock avlägsnar jag mig.» Med dessa ord vände han sig mot dörren,
Napoleon måste lugna sig och slutligen avstå från sina yrkanden.
Den 12 oktober undertecknade de båda kejsarna en konvention, som
förnyade deras allians och i vilken de förbundo sig att göra
gemensam sak mot Österrike och med väpnad hand bispringa varandra,
om denna makt började krig mot någondera av dem. Däremot blev
det icke fråga om att tillsammans utöva ett diplomatiskt tryck på
hovet i Wien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
