Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII. Alexander och Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Moskvas brand den 15 september 1812. Målning av Vassilij V. Verestsjagin.
alltsedan Karl XII:s krig betraktats såsom nyckeln till Ryssland, måste
Barclay de Tolly därför besluta sig för att erbjuda batalj. Den 17
augusti gick Napoleon till anfall. Efter en dags förbittrad men
oavgjord strid, begagnade sig den ryske befälhavaren av natten för
att lösgöra sig från fienden och fortsätta återtåget mot Moskva.
Smolensk antändes och då fransmännen gjorde sitt intåg, återstod av
den »heliga» staden blott en hög rykande ruiner. Utan dröjsmål
trängde Napoleon vidare och tillkämpade sig genom träffningen vid
Yalutina-Gora den viktiga övergången över Dnjepr.
Ryssarnas förbittring över utgången av slaget vid Smolensk var
oerhörd. En deputation avsändes till Alexander för att uppmana
honom att hålla ut till sista blodsdroppen. Ånyo svarade han »att
han hellre skulle låta skägget växa till naveln och äta potatis i Sibirien
till sin levnads slut, än inlåta sig på fredsunderhandlingar». Nu fingo
gammalryssarna vind i seglen. Barclay de Tolly avskedades. Han
betraktades som utländing ehuru hans familj redan år 1689 från
Skottland invandrat till Livland. Till överbefälhavare utnämndes en av
Suvorovs vapenbröder, den gamle fältmarskalken Kutusov. Det var
en eftergift åt »folket», det vill säga Moskvabojarernas parti. Men
så var det ju också dettas hus och hem det nu gällde. Enligt tsarens
egna ord »valdes han av den ryska adeln för att rädda de ryska vapnens
ära och försvara vad som ännu återstod av fäderneslandet».
549
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
