Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII. Alexander och Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Träffningen vid Polotsk 1812. Alålning av Guesse.
Så snart befälsfrågan var ordnad begav sig Alexander till Moskva
för att verkställa ett folkuppbåd. Vid sista hållplatsen på vägen
möttes han av popen i full skrud. Kejsaren steg ur sin vagn, kastade
sig på knä och kysste under djup rörelse korset. I Moskva mottogs
han med hänförelse av såväl adel soin borgerskap. »Segra eller dö>
blev dagens lösen och offervilligheten var allmän. Tusen och åter
tusen unga män anmälde sig frivilligt under fanorna och till dessa
sällade sig hela massan av de livegna som adeln kallat till vapen.
Framåt rullade emellertid den mäktiga anfallsapparaten. Men ju
längre den kom, dess mödosammare blev vägen. Befolkningen brände
sina gårdar och flydde till skogs med det lilla som kunde räddas.
Visserligen hade kölden ännu icke gjort sig kännbar, men höstregnen
skördade tusentals offer bland dessa vid strapatser ovana trupper, som
ofta utan livsmedel, alltid utan tak över huvudet gingo sitt sorgliga
öde till mötes. Och härtill kom en inom Napoleons arméer aldrig
hitintills skådad demoralisation. Desertörernas antal steg från dag
till dag. De flesta av dessa omkommo ömkligen vid försöket att nå
tillbaka över gränsen. Andra sällade sig till de skaror av marodörer,
som omsvärmade den väldiga arméen och dess ännu omfångsrikare
tross.
Först vid Borodino, sju och en halv kilometer från Moskvas portar,
beslöt sig Kutusov för att bjuda ett effektivt mostånd. Då Napoleon
550
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
