Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII. Alexander och Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petrovskij. I tvenne hela dagar rasade eldsvådan med oförminskad
kraft. På släckning var icke att tänka. Den 20 september föll ett
häftigt regn. Hade det kommit några dagar tidigare, kunde det
möjligen ha blivit av avgörande världshistorisk betydelse. Nu dämpade
det blott den pyrande
glöden i de nio tiondelar
av den ryska
huvudstaden, som elden ödelagt.
Rostoptsjins
fruktansvärda hotelse hade
gått i bokstavlig
uppfyllelse. Att branden var
anlagd enligt av honom
känd plan, framgår,
utom av förloppet, också
därav, att han även lade
sitt lustslott vid
Voro-novo i aska. På
slottsporten funno
fransmännen ett papper med
följande meddelande på
franska språket: »Jag
har satt el-d på mitt slott,
som kostat 111ig en
miljon rubel, för att ingen
fransk hund någonsin
skall bo under dess tak.»
Den franska hären
stod utan tak över
huvudet. Av 24,000 sjuka
och sårade hade 20,000
omkommit i lågorna.
Truppernas
demoralisation, tidigare kännbar
nog, kulminerade i plundringen av den brinnande staden, som erbjöd
det rikaste byte. Den pant för ett kommande fredsslut, Napoleon
trott sig ha tillkämpat sig, hade gått honom ur händerna. Den ryska
vintern stod hotande nära och Alexander hade alltjämt en fältduglig
armé till sitt förfogande. Detta var knappast fallet längre med
Napoleon som med sin starkt decimerade och i upplösning stadda
274
Ryska partigängare i bakhåll i skogen 1S12.
Målning av Vassilij V. Verestsjagin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
