Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Nikolaj I:s Tronbestigning. Osäkert om tronföljden. Militärsammansvärjningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
livegenskap fortfor, de krigserfarna officerarna trängdes ur tjänsten;
det mot oss fientliga Polen återupprättades; de resterande
skattebeloppen, vilka vuxit under kriget, indrevos med största skärpa, den
stränga censuren, nya rekrytutskrivningar o. s. v., allt detta hade
framkallat ett dovt knot. Araktjejev var mäktig och Sperenskij förvisad.
Berömda generaler försummades och statsmän, sådana som Mordvinov
och Trosjtsjinskij tillbakasattes, vilket upprörde och retade de män,
som väntat förnyelser, välgärningar och bot för fosterlandets svåra
sår... Sådana äro de grunder, som ingåvo ett så beslutsamt och
oförskräckt språk; det var nämligen fråga om Rysslands framtid och om
att uppliva och rädda det nuvarande Ryssland». Härtill kommo de
sympatier, som man i officerskretsarna hyste såväl för den spanska som
italienska resningen samt slutningen även det djupa deltagandet för
grekernas frihetskrig och avskyn för turkarnas ogärningar. Även
Susjkin, som utan att tillhöra det södra sällskapet, likväl rörde sig i
högkvarterets i Tultsjins och Kisjinevs kretsar, stod helt och hållet
under inflytande av dessa intryck, och under åren 1821 till 1823
uteslöto dylika stämningar allt annat. Då det småningom blev allt
tydligare, att Alexander i Västern använde sin makt till att undertrycka
alla frihetssträvanden och icke skulle föra krig mot Turkiet, tog
förbittringen en riktning, vars spets gällde kejsaren själv, och tanken på
att mörda honom framkastades. Måhända bidrog härtill även den
omständigheten, att Alexander såsom offer för sitt misstroende den 6
februari 1822 lät häkta en av de mest omtyckta officerarna, majoren
Rajevski vid 23:dje jägarregementet och i åratal hålla honom fången,
ehuru ingenting kunde bevisas, och han själv icke gjorde någon utsago,
som skulle kunnat blottställa honom. Att icke »Sydförbundets
samtliga medlemmar vid denna tid föllo i regeringens händer, berodde på
general Kisselev, som gav en av sina adjutanter, vilken likaledes
tillhörde förbundet, tillfälle att förstöra en hos Rajevski funnen
förteckning på dess samtliga medlemmar. Han skyddade och befordrade
till och med Pestel, ehuru han mycket väl visste, att Alexander ansåg
den mannen farlig. Det södra förbundet satte sig även i förbindelse
med de polska hemliga sällskapen, och slutligen fanns ett tredje, mindre
sällskap: »De förenade slavernas förbund», vilket eftersträvade en
federativstat av alla slaviska folk.
Sådana voro förhållandena bland den ryska arméns officerare, då
Alexander dog. Alexander hade också ganska väl vetat detta, men
hade icke gjort något för att motverka dem. I Himmelfartskyrkan i
Moskva hade han deponerat Konstantins avsägelse av tronföljden i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
