Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den fjortonde september
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att förhöra fångarna efter ett av kejsaren egenhändigt uppgjort
förfarande för att erhålla så fullständiga bekännelser som möjligt. De,
som beredvilligt erkände, erhöllo bättre fångrum och en mildare
behandling samt beviljades åtskilliga små fördelar såsom uppmuntran till
ytterligare bekännelser. Endast denna bevekelsegrund var avgörande:
på större eller mindre brottslighet gjordes däremot intet avseende. Om
Kachovskij hade Nikolaj anmärkt: »Man skall hålla honom bättre
än vanligt och giva honom te eller vad han eljest önskar, men med
nödig försiktighet; kostnaderna för hans underhåll skall jag själv
bestrida.» Även Pestel och Rylejev liksom även Sergej Muravjev
åtnjöto flera förmåner. De, som tego och vägrade att yppa sina
medskyldiga, erhöllo däremot handklovar och fotbojor, fingo sämre
föda och sattes i mörkare celler. Så gick det Jakusjkin, Artamon
Muravjev och andra, som icke ville blottställa sina kamrater. Antalet
medskyldiga och ändå mera mängden av misstänkta ökades
oupphörligt, sedan det befunnits, att sydförbundet även stått i förbindelse
med polska hemliga sällskap. Kejsaren var outtröttlig i att efterspana
och förfölja misstänkta. Begäran att utlämna deltagare sändes till
Berlin, Dresden, Wien, och Nikolaj var fast övertygad, att utlandet,
särskilt revolutionspartierna i Italien, Posen och Ungern hade del i
sammansvärjningen. Misstänkt i kejsarens ögon var den i Paris
levande greve Bobrinskij, som uppgavs ha understött dekabristerna med
penningar, och mycket misstänkt syntes också Speranskij och greve
Mordvinov. Som emellertid ingenting visade, att de ens vetat något
om de sammansvurnas planer, nöjde sig kejsaren med att göra dem
till ledamtöter i den högsta domstol, som skulle döma dem, som
rannsakningskommissionen frigivit. Alla kejsarens bemödanden att
bemäktiga sig Nikolaj Turgenevs person, som vistades i utlandet,
strandade däremot på Englands, Frankrikes och Tysklands vägran att
utlämna honom. Turgenev var för övrigt den första ryss, vilken
såsom emigrant från utlandet sökte påverka de inre förhållandena i
Ryssland genom sin verksamhet såsom skriftställare.
Under den långa tid, de pinsamma förhören med sina fallgropar
och snärjande frågor pågingo, blevo till slut av den själstortyr, de
ledo, flera vansinniga, andra dogo, såsom Bulatov, vilken svälte sig till
döds; men å andra sidan fingo också kommissionens ledamöter höra
mången bitter sanning från fångarnas mun, vilket naturligtvis endast
förvärrade deras lott. Totalintrycket av rättegången är i allmänhet
regellöst godtycke, frånvaron av juridisk bildning och öppen
skurkaktighet, såsom i general Tsjernysjevs förhållande till sin kusin Sacha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
