Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den fjortonde september
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tsjernvsjev, vars majorat han ville åt. Kärleken till livet sköt hos
andra all annan hänsyn i bakgrunden, såsom fallet var med
sammansvärjningens tre huvudledare: Trubetskoj, Rylejev, Pestel, till vilka
ytterligare kommo furst Obolenskij och Kachovskij. Egentligen voro
allas öden avgjorda med rannsakningskommissionens upphörande, men
högsta kriminalrättens dom skulle därefter påtrycka hela förfarandet
karaktären av opartisk rättvisa. Såsom domare fungerade riksrådets,
senatens, den heliga synodens samtliga medlemmar jämte en rad högre
dignitärer, som kejsaren enkom utsett, tillsammans sjuttiotvå
personer, bland vilka även såsom riksråd samma Speranskij befann sig,
som 15 år förut utarbetat den författning, med vilken Alexander på
den tiden ville lyckliggöra hela Ryssland. Endast 121 personer
ställdes inför denna högsta domstol. Dessa personers öde ställde sig
emellertid olika, alltefter som penningar och protektion utövade sitt
inflytande och man dessutom kände kejsarens personliga välvilja.
Endast på detta sätt kan det förklaras, att furstarna Trubetzkoj och
Obolenskij icke räknades till mest skyldigas klass. Till dessa räknades
de fem Pestel, Rylejev, Sergej Murajev, Bestusjev-Rjumin och
Kochovskij, vilka dömdes att fyrdelas; till halshuggning dömdes 31
personer, bland vilka Trubetzkoj och Obolenskij, 17 dömdes till politisk
död och evigt tvångsarbete, 9 till evigt tvångsarbete, 38 till förlust
av alla ståndrättigheter, tvångsarbete under viss tid och därefter
kolonisering i Sibirien o. s. v. Ett lindrigt strafförfarande, som föreslogs av
amiral Mordvinov, antogs däremot icke, och domens avfattning och
motivering uppdrogs åt Speranskij, om vilken man har svårt att tänka
sig, att densamma icke skulle djupt såra hans åtminstone förr så
starka frihetskänsla. Som något så ytterligt barbariskt som
fyrdelning icke gärna kunde komma i fråga i nittonde århundradet,
förändrade kejsaren denna dom till hängning för de fem mest
komprometterade, de 31 övriga livdömda skänkte han livet, men gav dem
i stället livstids straffarbete i Sibirien. Då domen över de fem, att
hängas, skulle gå i verkställighet, skedde det icke bättre, än att tre av
de livdömda störtade ned från galgen, varvid Bestusjev-Rjumin
avbröt båda benen; Rylejev utbrast: »Det står då skrivet, att ingenting
skall lyckas mig, ick ens att dö!» och Murajev-Apostol sade:
»Fördömda land, där man varken förstår sig på att konsprirera, döma eller
hänga!» Flera av de till förvisning dömda fingo sitt straff förändrat
till fängelse. I femton år satt sålunda Batenkov på fästning och
Norov dog i fängelse. Deras lott var utan tvivel hårdare än de till Sibirien
förvisade, vilkas öde gestaltade sig jämförelsevis gynnsamt. Flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
