Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Dekabristerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofelbara domaren, därför att han prövar alla hjärtan och bedömer allas
handlingar efter avsikten — skall komma, omstrålad av hela sin
gloria, för att vedergälla envar efter hans gärningar, men det
förkunnar oss honom också såsom överseende i sina allmakt, full av
kärlek och barmhärtighet och oblidkelig endast mot lögnaktigheten och
egoismen. Den dagen vilja vi hoppas på och frukta, den skall
uppenbara varje enskild människas avsikter.»
Även till sin fader skrev Sergej Muravjev ett brev, vari han
förklarade och sökte rättfärdiga sitt deltagande i dekabristernas företag.
Detta brev skrev han av den orsaken, att tsar Nikolaj I sagt honom
och hans broder Matjev, att deras far givit dem sin förbannelse!
Schiemann anmärker härtill: »Skulle detta vara sannt och tsaren icke
blivit missförstådd av de båda bröderna, skulle detta helt enkelt ha
varit ett verkligt bovstreck.»
Bland dem, som efter dekabristupproret hamnade i galgen, befann
sig den ovan omtalade direktören för Nordamerikanska
handelskompaniet Kondratij Fedorovitj Rylejev, vilken såg poesiens uppgift i att
vara till gagan för världen och skipa rättvisa samt om sig själv säger
i en dikt: »Jag är ej skald, jag är medborgare». Genom sina s. k. dumy
lade han grunden till den historiska balladdiktningen i Ryssland.
Rylejevs brev från fängelset till hustrun andas icke förbittring eller
trots, men röja å andra sidan icke heller någon ånger över det
straffvärda handlingssättet; de vittna däremot om en kristlig undergivenhet
och en orubblig tro på tsarmakten. Denna egendomliga blandning
av revolutionär upproriskhet och lojal patriotism på ortodox grund
är mycket vanlig i Ryssland. Sålunda heter det i ett av dessa brev:
»Bedjen till Gud för det kejserliga huset! Jag har kunnat misstaga
mig och kan även göra det framledes, men jag kan icke vara
otacksam. Den nåd, som visats oss av gosudaren och imperatritsan (att få
dö i galgen) har trängt djupt in i mitt hjärta. Huru det än går, skall
jag leva och dö för dem... Själva motgången har redan medfört en
stor fördel åt mig. Jag har genomskådat hela mitt liv och ser nu
klart, att jag misstagit mig i mycket. Ångerfull tackar jag den högste,
som öppnat mina ögon...» I det sista brevet till hustrun skrev han:
»Knota ej på honom eller på gosudaren, ty det vore både oförnuftigt
och syndigt! Jag har ej en enda gång under fängelsetiden knotat, och
därför har den helige Ande hugsvalat mig. Huru trösterikt att vara
kristen! Jag tackar min Skapare, att Han upplyst mig och att jag får
dö i Kristus...» I ett koncept till en skrivelse till tsaren bad han om
mildhet mot sina medbrottslingar och tog allt på sig: »Döm mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
