Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Dekabristerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och från Varsjav till Petersburg, men fortfarande syntes ingen
klarhet. Elaka tugnor sade, att »den ryska kronan utbjöds som en
dricksslant; man kastade den som en halmkrans, med vilken barn leka,
från den enes huvud till den andres».
Bulatov älskade Nikolaj lika litet som alla andra, vilka »önskade
fosterlandets väl», och vad skulle det väl bli, om han verkligen blev
kejsare? »För kejsare och fosterland» hade hittills alltid varit Bulatovs
lösen; men huru skulle det kunna vara möjligt att vara för kejsaren
mot fosterlandet eller för fosterlandet mot kejsaren, och vilketdera
skulle man välja? Dessa frågor syntes Bulatov omöjligt att besvara.
Medan Bulatov grubblade på deras lösning, bjöds han söndagen
den 6 december, på Nikolajs namnsdag till middag hos överstelöjtnant
Panov vid livgardesgrenadjärregementet. Sällskapet bestod av
officerare, som han till största delen icke kände. Trots sin grundsats
att icke förtära alkohol måste han likväl dricka först en skål för de
båda grenadjärer, som vid Smolensk burit honom ur elden, därnäst
en skål för det regemente, han tillhört i tolv år, och slutligen en skål
för värdens brud. Efter middagen började — »mycket fria samtal»,
under vilka, såsom Bulatov menade, de närvarande »endast ville visa
sin kvickhet». Han tog emellertid Panov avsides och bad honom lägga
en dämpare på de unga männen, som pratade sådana dumheter »och
lätt kunde råka illa ut».
Då Bulatov återvände till gästerna, talades just om Araktjejev.
En helt ung artillerilöjtnant sökte försvara Araktjejev. Bulatov
började disputera med honom, tog eld och slungade några grovheter i
ansiktet på löjtnanten. »Jag önskade bara, min herre, att ni själv vore
Araktjejev, så skulle ni av mig få höra sanningen!» sade Bulatov för
att avbryta samtalet. Men löjtnanten förklarade sig beredd att vara
Araktjejev, och Bulatov lättade grundligt sitt hjärta. Löjtnanten kände
sig icke alls sårad och skrattade bara; Bulatov tystnade och såg
förvånad på honom. Han kunde fortfarande icke lugna sig, och hade
därjämte den obehagliga känslan av att ha druckit litet för mycket.
»Då Araktjejev förlorade sin älskarinna, försummade han
fosterlandets väl», började han på nytt. »Men jag anser, att en människa,
som tänker på fosterlandets väl, icke får skona sitt eget liv...» Han
talade alltjämt om »fosterlandets väl» med stigande iver och envishet,
då han plötsligt rycker till sig en pistol. Utan att veta, om den var
laddad eller icke eller huru han fått densamma i handen, satte han dess
mynning intill sin tinning och förklarade lidelsefullt, att om
»fosterlandets väl fordrade det, skulle han genast dö!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
