Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Dekabristerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Araktjejev, fallit i onåd och förvisats till Sibirien. Då sonen erfor detta,
råkade han i raseri och beslöt att »deltaga i en sammansvärjning», för
att hämnas på Araktjejev, och måhända rentav försöka ett attentat
mot själva tsaren. Denna vansinniga tanke förflyktigades visserligen
med raseriet, men något förblev likväl kvarstående hos honom, för
vilket han själv icke skulle kunnat redogöra.
På hösten 1825 erhöll Bulatov tre månaders permission för att dela
sin faders efterlämnade förmögenhet och begav sig från Kerensk i
guvernementet Pensa, där han kommenderade 12:e jägareregementet,
till Petersburg.
Därstädes träffade han tillfälligtvis på teatern Rylejev, tillsammans
med vilken han fått sin uppfostran i första kadettkåren. Rylejev var
eljest mycket försiktig, men av den gamla vännens ord eller tystnad
fann han sannolikt något, som förmådde honom »lägga ut en krok».
Han tog Bulatov avsides och meddelade honom med ett »småleende»,
som måste ha gjort ett obehagligt intryck på Bulatov, eftersom han
sedermera alltid ihågkom det, att i Ryssland redan åtta eller nio år
funnits en sammansvärjning, som »följande år skulle komma till
utbrott».
»Uppriktigt sagt», förklarade Bulatov sedermera, »trodde jag
honom icke och ansåg hans ord som tomt prat, såsom det då för tiden
var vanligt bland unga personer i huvudstaden.» Möjligt är likväl, att
minnet av den skymf, som tillfogats hans fader, för ett ögonblick åter
dök upp och kom hans hjärta att klappa hastigare. Han gav
emellertid Rylejev icke något svar och glömde eller sökte glömma samtalet.
Han skyndade sig att ordna arvsangelägenheten för att så mycket
hastigare kunna återvända till sitt regemente.
Den 27 november kom underrättelsen om kejsar Alexander I:s död
till Petersburg, och hela landet avlade tro- och huldhetsed åt
Konstantin I. Den nye kejsaren utfärdade emellertid icke något manifest
och överallt spred sig ryktet, att saken icke var riktigt i ordning och
att Konstantin avstått från tronen. Nu började intrigerna. Till det
yttre såg allting helt lungt ut, men i sitt inre befann sig landet i
uppror. Hade Konstantin avstått från tronen, så måste Nikolaj bli
kejsare. Han var emellertid icke älskad, och det sades, att han var »elak,
hämngirig och girig, liknade en tysk och skulle omgivas av tyskar»;
allra mest fruktade man, att Araktjejev skulle kvarstanna vid rodret
under Nikolajs regering och med sin anda förstöra Ryssland.
Oro härskade hos folket, men ännu mera upptill, vid tronens
trappsteg. Kurirer jagade i oavbruten följd från Petersburg till Varsjav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
