Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Dekabristerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilka han skulle välja, huru skulle han då med ett hjärta kunna älska
två varandra motsägande saker?
Härom fick han emellertid ingen upplysning. Rylejev fick åter besök
och denna gång presenterade han Bulatov för sin gäst med orden:
»Han är vår!» Därmed var Bulatov upptagen i sammansvärjningen.
Han visste nu, att det icke längre var blott ett skämt, såsom han
först trodde. Lika litet som människorna driva något skämt med
livet, lika litet drev han något skämt med sitt samvete och sin ära.
Med gott samvete kunde han icke säga »nej, jag tillhör er icke», och
gripen av förfäran kände han, att han råkat in uti en återvändsgränd,
ur vilken han icke åter kunde komma ut.
För varje minut väntade man i Petersburg det slutliga svaret från
Varsjav på: vem som var kejsare, Konstantin eller Nikolaj?
Den 12 december samlade sig de sammansvurne på aftonen hos
Rylejev, och Bulatov, som särskilt bjudits, infann sig också. Här
sammanträffade han för första gången med de ledande medlemmarna
av hemliga sällskapet, idel unga kompanichefer och kaptener;
blott en enda överste var närvarande: furst Trubetskoj,
sammansvärjningens blivande »diktator». Han teg hela tiden och såg sig
omkring med »sådant högmod, som om han varit en äkta monark».
Detta misshagade Bulatov, som undrade, om icke Trubetskoj måhända
tänkte på kejsarkronan. I alla händelser hade han väntat »mera
allvar».
Åter talades om »fosterlandets väl», men då Bulatov frågade
Rylejev, huru stora de krafter voro, över vilka de sammansvurna
förfogade, erhöll han det mycket obestämda svaret: »infanteri,
kavalleri, artilleri». Att döma av de närvarande kaptenernas antal, kunde
det vara högst sex kompanier, och Bulatov började undra, om icke
Rylejev bedrog dem allesammans? Han fann också, att bland de
närvarande funnos flera goda än dåliga personer och fick dessutom
det intrycket, att allihop mycket ogärna deltogo i sammansvärjningen,
emedan de, i likhet med honom själv, svävade i ovisshet om vad som
var fosterlandets väl och liksom han plågades av samma fråga. Utan
att bli ense i denna huvudfråga, fattade de ett i Bulatovs tycke
»barnsligt beslut att uppvigla regementena och samla sig på
Senatstorget; »resten skulle sedan gå av sig själv». Alla räknade särskilt
på Bulatov, som var äldst till åren och högst i rang och skulle
övertaga befälet jämte »diktatorn» Trubetskoj.
Bulatov gjorde ingen invändning, emedan han ännu icke kunnat
fatta ett beslut. Det gjorde honom ont om de »goda människorna»;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
