Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Dekabristerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utslag kunde man ändå icke låta skjuta honom, såsom han ville!
Bulatov fortfor emellertid att klaga och anropade icke längre om
benådning, utan om sin dödsdom; nekade man honom denna, hotade
han begå självmord. »Jag skall väl kunna finna en mängd olika
dödssätt: kniv, rep, min halsduk och till och med min portépée skulle
kunna förkorta mina dagar, men jag ville icke missbruka min
kejsares ädelmod... Fördenskull beder jag eders höghet att bekräfta det
av mig valda dödssättet och ofördröjligen låta skjuta mig.»
Man sköt honom emellertid icke, och slutligen förstod Bulatov
den förskräckliga sanningen. »Från den 30 i denna månad (december),
då jag övertygat mig om kejsarens och eders höghets ringaktning,
har jag börjat förbereda mig på den av mig valda döden: att begå
självmord genom frivillig hunger. Enligt min beräkning skall jag på
Kristi Uppenbarelsedag (6 januari) sluta mitt liv och önskar till
min kejsares och mitt fosterlands väl stiga ned i graven. Jag har till
försvar för de oskyldiga förbrytarna och mitt fosterlands väl sagt
sanningen och skall återfå mitt ärliga namn och icke skända mitt
kors.»
Samma dag, som han bestämt, började han hungra. Efter tre dagar
var han redan mycket svag, och det var tydligt, att han icke skulle
leva länge. Storfurst Michael Pavlovitj hade ett gott hjärta, besökte
Bulatov i fästningen och sökte omstämma och övertala honom, men
då han såg, att allt var fåfängt, började han tala med honom som med
en dåre och lovade uppfylla hans bön, om han ville äta sin
aftonmåltid. Bulatov gick in härpå, ehuru han icke riktigt litade på
storfursten.
»Jag lovade eders kejserliga höghet att äta till kvällen och har
hållit mitt ord. Nu väntar jag, att eders höghet också skall hålla ord
och att i dag bekräfta min dödsdom... Den 6 januari, Kristi
uppenbarelsedag, antager jag icke mera någon nåd och svär, att om mitt
öde icke avgöres i morgon, skall jag i allt beljuga och bedraga hans
kejserliga majestät och eders kejserliga höghet.» Lögn för lögn, svek
för svek.
Den 5 januari hade Bulatov fortfarande icke fått något svar och
den 6, dagen för Kristi uppenbarelse, började han åter hungra. Före
sin död ville han bikta och begå nattvarden, men detta tillät man
honom icke. Man hoppades alltjämt, att han skulle taga sitt förnuft
till fånga. Man ömkade honom och pinade honom. Man satte fram
för honom de smakligaste anrättningar och de mest läskande drycker.
Han rörde emellertid ingenting, gnagde endast på sina fingrar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
