Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Dekabristerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tredje kategorien dcmdes till katorga på livstid, men benådades av
kejsaren till tjugoårigt straffarbete. I stället för katorga insattes
Batenkov i ensamcell på fästning. Anledningen härtill är obekant,
men några upplysningar lämnar Batenkovs egenhändigt skrivna
berättelse av den 18 mars 1826:
»En sällsam och alldeles oförklarlig andlig omtöckning, som räckte
under hela domstolsförhandlingen, försvagade min karaktär ... Jag
frånsade mig på skändligaste sätt min levnads bästa gärning...
Jag icke allenast deltog i Hemliga sällskapet, utan hade också varit
dess verksammaste medlem... Vårt Hemliga sällskap var icke
upproriskt, utan politiskt. Med få undantag bestod det av män,
över vilka Ryssland alltid skall vara stolt.. . Deras mål voro icke
små ... Det var icke fråga om ett enkelt uppror, såsom jag till min
skam några gånger förklarade, utan om första försöket till en
politisk revolution i Ryssland .. . Antalet deltagare var visserligen icke
stort, men desto större var den ära, som väntade envar av dem.
Som krafterna voro alldeles för svaga och antalet av till allt beredda
deltagare alltför litet, kunde frihetens stämma endast några få
timmar ljuda; men att den över huvud kom att ljuda, fyller mig med
glädje...»
Då Batenkov nedskrev detta, visste han mycket väl vad han
äventyrade. En sägen påstår, att kejsar Nikolaj Pavlovitj under
domstolsförfarandet funnit den anklagade Batenkov oskyldig och velat
frigiva honom ur fästningen. aBtenkov hade emellertid skrivit till
kejsaren, att om man frigåve honom, skulle han genast anstifta en
ny sammansvärjning. Därpå hade kejsaren skickat till honom sin
livmedikus Ahrendt, som skulle undersöka, om Batenkov icke blivit
förryckt. »Om ni anmäler, att jag är sinnessjuk, skall ni komma att
bära ansvaret för följderna av mitt frigivande», skulle Batenkov ha
sagt till Ahrendt. Denne hade därpå för kejsaren inberättat, att
Batenkov visserligen hade en påskyndad puls, men icke visade några
spår till sinnessjukdom.
Nu inspärrades han på det mitt i havet i en naken klippa uthuggna
fortet Svartholm i närheten av Ålandsöarna. Här skrev han sin
gripande dikt: »Den förvildade». Sedan han tillbragt ett halvt år på
Svartholm, fördes han till Peter Pauls fästningen, där han insattes i
en mörk, tio steg lång och sex steg bred kasematt. Han behandlades
därstädes ytterst strängt, och vaktposterna voro förbjudna att tala
med honom eller besvara ens hans oskyldigaste frågor efter datum
eller vad klockan kunde vara.
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
